Årets femte bok utläst. En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong. Ocean Voung förövrigt - vilket pangnamn. Boken handlar om Little Dog som växer upp med sin vietnamesiska mamma och mormor i Connecticut i USA. Båda kvinnorna bär på traumatiska minnen från Vietnamkriget. Under uppväxten portioneras berättelserna ut för Little Dog och två mörka livsöden flätas fläckvis fram. Livet i USA pågår samtidigt, mamman kommer hem från nagelsalongen sent om kvällarna och tar ut sin frustration på Little Dog. Mormodern rullar svala kokta ägg över hans blåmärken. Little Dog växer upp, blir tonåring, träffar en första kärlek. Lär sig att alla bär samma skit bara inslagen på olika sätt. Han ser sin pojkvän gå förlorad i heroinet och en mormor som försvinner in i sina minnen. Little Dogs mamma är analfabet och romanen är skriven som ett långt brev till henne. Brevet är en slags längtan till att bli förstådd och accepterad, men också ett sätt att försöka förstå henne. Går i trauman i arv, bär man sina föräldrars tyngd? Ocean Vuong debuterade som poet och i En stund är vi vackra på jorden är det framförallt hans språk som driver historien framåt. Det är så väl avvägt, lent och fjärilsvingelätt. Språket är också betydande i handlingen - det nya hemlandet, en mamma som inte kan läsa och de amerikanska sociala koderna. Längtar du efter att stryka under meningar och att läsa något som nästan är som ett långt musikstycke är denna något för dig! En så väldigt vacker och välskriven bok om klass, familjeband och om att våga följa sitt hjärta. Boken finns här och här.
