Jag har läst Farlig midsommar av Tove Jansson. Den femte boken om muminfamiljen, utkom 1954. Efter att ha sett Tove-filmen förra veckan med Petra (som förövrigt var så himla bra! Filmen alltså! Petra alltid iofs!) så kände jag att jag måste absolut läsa något med mumin på semestern. Bläddrade i min bokhylla och upptäckte att jag inte hade läst just denna. Farlig midsommar utspelar sig veckorna kring midsommar. Muminmamman sitter i godan ro på trappen och riggar en barkbåt när en flodvåg fräser fram genom dalen och dränker allt i sin väg. Muminfamiljen blir strandsatta på sitt tak, men när ett stort okänt hus guppar förbi hoppar de över med förhoppningen att de kanske har nåt gott i skafferiet. Huset råkar visst vara en teater och familjen bestämmer sig för att sätta upp en pjäs lagom till midsommarafton. Och sedan händer förstås tusen saker till, men det ska jag ju inte avslöja här. Att Muminböckerna bara skulle vara för barn är en idé (som jag tror främst vi i Sverige) kan lägga undan. Dessa rundnosade ludna små djur med tofssvans har oceaner av lager och komplexitet. Boksidorna osar finländskt vemod, alltid inflätat med en ton av hoppfullhet och en humor kring människans (och trollens) tragikomiska tillstånd på jorden. Det är så fint. Farlig midsommar är inget undantag. I den evigt ljusa midsommarnatten tampas Snorkfröken, Snusmumriken och gänget med känslor som att få vara ifred, att få gråta en stund bara för att, eller längtan till att få sitta tyst med sin bästa vän. Farlig midsommar är en roman som både lindrar ångest, växlar upp sommarkänslan och bäddar in dig i en myskuslig berättelse om en översvämning där ingen egentligen är så rädd - så länge man har någon att hålla i tassen. Glad midsommarafton! Boken finns här och här.
