Jag har läst Gästen av Emma Cline. Emma Cline slog igenom 2016 med sin roman Flickorna som är löst baserad på morden som utfördes av Charles Manson-familjen under sextiotalet. Gästen är hennes tredje roman, den utkom på svenska i höstas. Gästen handlar om Alex, en ung kvinna som befinner sig i ett sommarhus på Long Island med sin mycket äldre rika pojkvän. Efter en fest där hon flirtar med en av middagsgästerna blir hon iskallt dumpad. Hon blir omedelbart skjutsad till tågstationen för att ta nästa tåg till New York. Men Alex har ingenstans att ta vägen. Hon har inga pengar, ingen bostad och är dessutom skyldig flera personer mycket pengar. Alex kommer på att hon lika gärna kan stanna på Long Island. Hon nästlar sig in i de olika villorna och låtsas tillhöra överklassen. Men det som börjar som en lek blir snart mörkt, samtidigt som hennes förflutna jagar henne. När jag var liten var min favorit-filmgenre äventyr a la Indiana Jones. Ni vet typen: hjälte hittar grotta åt helskotta och måste nu in för att finna skatten. Grottan innehåller flera rum och i varje rum har någon placerat en utmaning. Du kanske måste slutföra ett pussel under en begränsad tid, annars blir du uppäten av ett stim pirayor. Du kanske måste trycka in rätt block i en vägg samtidigt som väggarna sakta skjuts in mot dig. Eller så kanske du måste gå i ett speciellt mönster på golvet samtidigt som blodtörstiga spindlar försöker äta upp dig. Ni vet spelreglerna. Squid Game är väl ett modernt exempel. Jag tänker på dessa slags filmer när jag läser Gästen, för den rör sig i precis samma spänningsnivå. Men istället handlar det om att lura olika slags överklass-konstellationer att du hör hemma där. En grupp tonåringar som har en hemmafest, en privat strandklubb, en känd filmproducent, en assistent. Det går inte att sluta läsa. Precis som Emma Clines roman Flickorna är Gästen svår att andas i. Som att man kan känna Long Islands hetta mellan sidorna. Alex söker sig hela tiden efter vatten att doppa i huvudet i: pooler, jacuzzis, stränder. Det är symboliskt snyggt - hon befinner sig lika mycket i vatten som på land eftersom hon helt saknar grund. Ganska snart inser man att det är Alex som är romanens tickande bomb. Det är ett effektfullt grepp att man som läsare går på tårna runt den huvudkaraktär man följer. Om ni ska läsa en enda roman i sommar tycker jag ni ska läsa den här. Otroligt snyggt översatt är den dessutom av Erik MacQueen.Gästen finns här och här.
