Ny bok utläst har vi här. Hur mår fröken Furukura av Sayaka Murata, En märklig liten japansk roman som översattes till svenska i år. Utkom i Japan 2016 då den mottog Akutagawa Prize, ett av japans mest prestigefulla litteraturpriser. Boken handlar om 36:åriga Keiko Furukura. I 18 års tid har hon jobbat i samma närlivsbutik. Redan dagen hon anställdes som artonåring visste hon att hon hade hamnat rätt. Här skulle hon vara. I butiken där Keiko frontar varor, välkomnar kunder och håller ordning bland risbollar och nudlar hittar hon sitt sammanhang. I hela sitt liv har hon känt sig annorlunda, men inte här. Hennes vänner och familj undrar när hon ska gifta sig, eller skaffa en pojkvän i alla fall, men Keiko förstår inte varför hon skulle låta något komma mellan henne och närlivsbutiken. Men tankarna maler. Till slut börjar Keiko fundera på om hon kanske borde anstränga sig mer för att passa in i den mall samhället vill placera henne i. Det här är en egendomlig historia om utanförskap och om att vara annorlunda. Som läsare följer man med under dagarna bland hyllor av torrvaror och plommonkakor och till slut börjar man känna igen både kunder och standardfraser. Jag läste att författaren Sayaka Murata varit deltidsanställd i en butik i många år och ville skildra det universum som finns där inuti. Boken kretsar framförallt kring Keiko Furukuras funderingar kring vad som är normalt och inte. Hon imiterar arbetskollegors kläder och språk för att passa in och har svårt med närhet och relationer. Jag kände stundtals att det måste vara en del som är lost in translation? Keiko har uppenbarligen någon slags diagnos, men en sån tanke existerar inte inuti romanen. Hennes familj skäms och tvingar henne in i olika lögner som hon måste dra för bekanta när de frågar varför hon har jobbat 18 år som kassörska. Även om boken inte direkt går ner i något djup kring detta och dessutom berättas utifrån Keikos perspektiv funderade jag på hur det ser ut i Japan om man exempelvis har aspergers. I Hur mår fröken Furukura är hon rätt och slätt bara en "udda" figur. Hursom en gullig, lättläst historia som gjorde mig sugen på att köpa onigiris och mochi. Boken finns här och här.
