Jag har läst Hyper av Agri Ismaïl. Årets kanske hittills mest hyllade debutroman? Snygg också. När jag gått runt med den här den senaste månaden har flera kommenterat omslaget. Agri Ismaïl är har tidigare arbetat som jurist i London, Dubai och irakiska Kurdistan. Hyper är hans första bok. Hyper handlar om en kurdisk familj - en mamma, pappa och tre barn - som flyr från Iran 1978. De bosätter i en förort till London där barnen sedan växer upp. I Iran var de rika med tjänstefolk och hög status. I London är de mycket fattiga. I Hyper följer vi de tre barnens vägar i vuxen ålder:Den äldste, Mohammed som sliter i Londons finansbransch. Mellandottern Siver, hemmafru i Bagdad som sedan flyr till Dubai med sin dotter när hennes man vill ta en andra hustru. Och den yngste, Laika, som flyttat till New York och lever ett isolerat hackerliv. Det här är en roman som nästan är som en släktkrönika. Den sträcker sig över många decennier. Men det är kanske framförallt en roman om förväntningar, och hur ens livsval är begränsade. Familjen är splittrad. Trots att de växt upp sida vid sida har de svårt att förhålla sig till varandra. Det finns så tydliga idéer hur man ska bete sig och inte, vad man ska säga och inte, hur man ska handla och inte. Både kulturellt men också i en skräck om att saker inte ska gå som det var tänkt. Att det inte ska bli bra. Mohammed rör sig i finanasbranschens ekorrhjul och ser sms:en från sin familj mest som störningsmoment. Dottern är rädd för att tappa ansiktet, att be om pengar, att någon ska förstå att hon är ensam och rädd. Och Laika den yngsta, har gått in i sig själv och stängt av den fysiska omvärlden. Det är en mycket dysfunktionell familj. Barnen har vuxit upp med en tokig politisk pappa som tror att han kan rädda världen och en mamma, traumatiserad av flykten och som fortfarande lever kvar i drömmen om att leva som en drottning. Hyper handlar om hur hänsynslöst det kapitalistiska samhället vi lever i är. Det finns en förjugen föreställning om att världen vi befinner oss i är mer sofistikerad än den som tidigare människor har levt i. Men skillnaden är kanske inte större än att vi klätt oss i kostymer och tillbringar vår lediga tid i köpcentrum. Allt är fortfarande barbariskt: på liv och död. Ett klättrande mot en topp som kanske inte ens finns.Jag läste Hyper med stor behållning. Särskilt delarna om Mohammed som rör sig i Londons finansvärld helt ologiska rum där ingen knappt sover för att man alltid kan tjäna pengar - dygnet runt! Det krassa, nästan känslokalla vibrerar av American Psycho-spänning. Kanske för att författaren själv befunnit sig i liknande korridorer. Jag tycker det är mycket intressant det där med text, att man som läsare ofta kan känna rent intuitivt var författaren når närmast in i sin egen själ. Den här boken kommer med säkerhet vinna ett och annat pris. Ge dig själv lite framtida allmänbildning och läs den. Om inte annat för att ta dig an detta trasiga familjeöde, som i slutet, när de sitter och retas i baksätet av en bil, kanske inte är mer trasiga än någon annan familj.HYPER finns här och här.
