Jag har läst Imorgon och imorgon och imorgon av Gabrielle Zevin. En bok-blockbuster får man väl ändå kalla den? Hajpad på alla sociala medier-plattformar nära dig, låg på The New York Times bästsäljarlista i över ett halvår, utnämndes till Årets roman av Amazon, Goodreads, Barnes & Noble och Time Magazine. Utkom 2022 och översattes till svenska året därpå. Imorgon och imorgon och imorgon handlar om de två bästa vännerna, Sam och Sadie, som träffas som barn på ett sjukhus. Sam är sluten och introvert, medan Sadie är öppen och nyfiken. De finner varandra genom sitt gemensamma intresse för tv-spel.Omständigheter gör att de glider isär. Men när de återförenas i slutet av tonåren bestämmer de sig för att samarbeta. Tillsammans utvecklar de datorspelet Ichigo, som blir en sensation i spelvärlden. Ichigo handlar om en liten karaktär som spolats upp i havet och nu måste hitta hem till sina föräldrar. Spelet står ut genom sitt tema: det saknar våld, krig och sexism – något som blir centralt i Sam och Sadies unika sätt att skapa spel.Men deras kreativa partnerskap börjar svaja när deras relationer och livsmål krockar. Långsamt växer de båda upp till vuxna individer, samtidigt som samhället runt dem förändras. Kan de verkligen leva och skapa tillsammans – eller - kanske framförallt - klarar de sig utan varandra? Det finns en genre av böcker som jag av någon anledning ska läsa men varje gång blir besviken när jag gör. Det är en form av feel-good-tragedier som jag upplever att också denna bok ingår i. Andra inom samma genre är En dag av David Nicholls, Normal People av Sally Rooney och Förr eller senare exploderar jag av John Green. Alla har något präktigt över sig och följer en dramaturgi som är enkel att lista ut. Samt att dom inte går att sluta läsa.Imorgon och imorgon och imorgon går inte heller att sluta läsa. Det är en otroligt ambitiös bok på alla sätt och vis. Precis som ett back-end på ett spel är romanen ett välutvecklat rutnät. Man kan nästan kan se författaren i ett rum med whiteboard, olika färgglada pennor, post-its, snören och häftstift. Det är stor fantasifull berättarglädje. Bokens plus och minus om du frågar mig.Berättelsen är så ivrig att kvalitén på prosan stryps. Alla pratar likadant - något snusförnuftigt, överdrivet fyndigt och overkligt långa meningar. Imorgon och imorgon och imorgon vill så gärna vara quirky! Med det sagt är det inte en dålig bok. Förutom spel innehåller Imorgon och imorgon och imorgon referenser till populärkultur, film, poesi, teater & musik. Jag börjar heja på karaktärerna, vill att det ska gå bra för dom och blir orolig när det inte gör det. Mot slutet blir boken elegantare, berättandet mer prosaiskt och berättelsen rör sig i flera dimensioner (även bokstavligt). Jag gråter när jag är klar, efter att ha umgåtts med Sadie och Sam på 450 sidor.En bok som sannolikt är en framtida favoritbok till många därute, men som i mitt eget tycke kanske kändes lite för mycket som en ungdomsfilm på Netflix. Läs den på engelska, tror den gör sig mycket i sitt originalspråk.Imorgon och imorgon och imorgon finns här och här
