Karin Smirnoffs debutroman Jag for ner till bror! Augustprisnominerades 2018 och jag läste ut den nu i juli. Det var lite som att läsa en rund len sten man hittar. Ville gömma den i fickan och bara få ha den där, för mig själv. Boken handlar om Jana som reser ner till sin tvillingbror och sin födelseort, någonstans i en glesbygdsby mellan Umeå och Skellefteå. Han är på gränsen till att supa ihjäl sig, Jana bestämmer sig för att stanna en stund. Hon tar jobb på hemtjänsten, städar och fejar upp sin egen, sin brors och andra människors smuts, bokstavligt och bildligt. Allt eftersom tiden och vintern går vecklas den mörka historien om deras barndom upp. Människor i byn som Jana möter fyller en funktion i berättelsen. Och så finns John, den femton år äldre tystlåtne konstnären som hon hjälplöst dras till. Hon är både chanslös och i säkerhet under hans händer och då är det ju som det är. Deras förhållande var mina favoritdelar. Om man en gång varit förälskad i någon varmblodig med mörka ögon förstår jag inte hur man ska kunna falla för något mindre än det sen. Vaknar varje morgon i den tanken. Fem av fem. Det är bara så. Melodiskt, närvarande och underbart. Läs. Boken finns här och här.
