Nu blir det bokonsdag i form av två bokinlägg på raken! Först ut: Curtis Sittenfelds nyutkomna novellsamling Jag säger det ni tänker. Jag läste Sittenfelds debutroman En klass för sig (som utkom 2006) för två år sedan och tyckte mycket om den. Den handlar om en tjej som går på en flådig internatskola strax utanför New York. Sittenfeld beskriver det stillastående att vara tonåring och inte våga någonting alls så precist. Recension på den finns här. I Jag säger det ni tänker har hennes karaktärer vuxit upp. De är alla i 30- och 40årsåldern. Gifta, har barn eller är på väg mot det. De tio novellerna delar samma inramning: det där uttråkade amerikanska förortsmedelklassiga. Välklippta rabatter, nåt vänsterprassel, platta middagskonversationer. Ni fattar?? Alla västvärldsmänniskor skräck - att livet bara är en grå halvljummen bana mot döden. Jag tyckte berättelserna gjorde sig bra i novellformat. Det var lite som att följa en kortserie med fristående avsnitt. Vi får en inblick in i en värld bakom en ytterdörr - en exempelscen som förklarar ett helt liv - och därför behövs inte mer. Vissa av novellerna tyckte jag hade lite lökiga knyta-ihop-säcken-aktiga punchlines, men i det stora hela får man precis det där som Sittenfelds är ute efter: klumpen i magen. Att människan inte är så mycket mer intressant än så här. Min favoritnovell var Det finns många fjärilar i magen som är skoningslös i sitt berättade om hur en kvinna tror att hon har en fling med en man i sin närhet men får strax klart för sig att allt bara pågått i hennes eget huvud. Så kan det gå när livet mest består av oändligt många artiga, ointressanta och poänglösa samtal med folk man knappt tycker om. Boken finns här och här.
