De sista romanerna jag läste i år var två korta, skrivna av två kvinnliga författare födda på sjuttiotalet. Kammakargatan – en julberättelse av Therese Bohman och Vuxna förbrytelser av Jenny Nordberg. Kammakargatan – en julberättelse utspelar sig under en höst och avslutas i en snöig julafton. Vi följer Therese som precis har slutat gymnasiet, kommit in på kulturvetarprogrammet och flyttar till huvudstaden. Året är 1997. Internet finns knappt, mobiltelefoner är sällsynta.Hon lär känna Andreas som går samma linje. Han bor på Kammakargatan tillsammans med den vackra Roman. Under höstterminen sugs Therese in i deras värld. På Kammakargatan hålls det fester varje helg, det talas yvigt om litteratur och musik. Allt tycks existera i en egen bubbla av sena nätter och en skimrande livsstil. Det finaste med att vara ung är kanske allvaret! Att vara i tjugoårsåldern är att helt hänge sig åt ett slags lajv. I min bekantskapskrets såg vi ut som söta seriefigurer. På Kammakargatan är estetiken allvarligare men påminner ändå om varandra: musiken ska vara på vinyl, restauranger ska vara klassiska och allt nytt är ointressant. En slags romantisk elitism. Jag tänker lite på Klaras Antikvariska och hennes krets när jag läser.Jag är särskilt fäst vid romaner som fungerar som målningar, eller ögonblicksbilder. Som En fest för livet av Ernest Hemingway, eller Den sista sommaren av Gianfranco Calligarich. Berättelser som fångar något flyktigt som bara existerar just där och då. Alla som någon gång velat röra sig bort från ett liv och in i ett annat kommer att känna igen sig i Kammakargatan. Fick sannerligen julfeels av denna lilla indie-feel good om att förälska sig i en grupp vänner. Vuxna förbrytelser handlar om ett jag som sitter på ett tåg på väg till Göteborg för att ha en affär med en gift man. Vi får följa deras katt-och-råtta-lek och jagets tankar kring att åtrå någon som tillhör någon annan. En sak jag verkligen tycker om med Vuxna förbrytelser är att den utspelar sig under pandemin. Det är förvånansvärt få romaner som gör det. Kanske för att det var så nyligen, och författare inte hunnit marinera den tiden tillräckligt. Kanske för att knappt inget hände då.De här två möts alltså då, under pandemin. Och det gjorde också jag och Björn. Han är från Göteborg och hon är från Stockholm och så var det även med oss. Nordberg beskriver med precision hur det är att vara nykär i en undantagstid. Att dejta på restauranger i Stockholm när nästan ingen annan var ute var som att befinna sig på en egen kärleksplanet.2020 var utan tvekan mitt livs bästa år. Nordberg skriver: "Det var outsägligt festligt och dekadent, att ens få gå på restaurang då, på en av få platser i västvärlden. Att bara sätta sin fot på något som tillhörde den gamla tiden, som ryckts bort så snabbt, var romantiskt bara det. Det spelades musik och var dämpad belysning och någon hällde upp vin: det gick nästan att jämföra med att vara i krig och hitta en hemlig container med en egen generator som låtsades vara restaurang".Allt eftersom relationen fortskrider går jaget från cool och sval till ledsen och needy. Och det är väl det som händer när man dejtar någon som egentligen inte vill ha en. Han rör sig i motsatt riktning: från varm och nyfiken till kall och instängd. Till slut förstår man knappt varför detta syrefattiga förhållande fortsätter. Ur min personliga läsarposition hade jag ibland önskat mer handling och mindre av jagets tankar. Det går lite i cirklar.Men jag kan också förstå att man kan bli fäst i boken på grund av dessa cirkeltankar, för de skapar antagligen igenkänning.Själv får jag en nästan panikartad beskyddarinstinkt när jaget gör exakt alla fel man kan göra. Stopp, stopp, tänker jag. Vill du ha den här mannen, gå inte upp på morgonen och köp croissanter till honom! För Guds skull! Gå! Innan han vaknar!Män som är svaga för jakten ska man aldrig köpa croissanter till. Det är sen gammalt.Båda de här romanerna ter sig som tidskapslar: koncentrerade ögonblick där världen tillfälligt står still. I Kammakargatan är det romantiseringen av det sena, analoga nittiotalet. I Vuxna förbrytelser är det pandemin, som ibland betedde sig som ett ljuvt undantagstillstånd, när man kunde sitta och hångla på PA&Co eftersom ingen annan var där.Vuxna förbrytelser finns härKammakargatan finns här
