Jag har läst Kroppen av Jon Lindsey, en amerikansk debutroman som utkom 2020. Den översattes till svenska tidigare i år. I öppningsscenen av Kroppen går vår huvudkaraktär, Leland, nedför mittgången på sin mammas begravning. Bänkraderna är fyllda med pundiga expojkvänner och annat löst folk som speglar hans egna trasiga tillvaro. För att kunna bekosta begravningen har Leland varit tvungen att sälja en av sina njurar. Nu blöder han fortfarande från såret på ryggen efter operationen, utan pengar till tillräckligt starka värktabletter för att dämpa smärtan. Med sällskap av sin bästa vän FF, en professionell wrestler, och Jolene, hans sjuttonåriga moster som möjligen också är hans syster, ger sig Leland ut på en desperat roadtrip genom Los Angeles. Deras mål är lika suddigt som deras moraliska kompass - få tag i cash, knark, och kanske en chans till romans. Efter att jag hade läst klart Skärvorna av Bret Easton Ellis gick jag hungrigt runt i Söderbokhandeln för att hitta ännu en roman om ungdomar i Los Angeles som skulle få mig att känna mig lite mer levande. Det var så jag stötte på denna bok. Den låg där med sitt vackra omslag och pockade. En snabb googling i bokaffären: jag skummade igenom Jon Lindseys Twitter-flöde, noterade att boken verkade vara en darling på amerikanska bokbloggar och att den svenska releasen hölls på kultiga Rönnells Antikvariat. Det avgjorde saken.Kroppen är något så fint som en roman där huvudkaraktären ter sig så levande att jag under de 150 sidor som boken pågår får en crush på honom. Han är avgrundsmörk och gränslös lika mycket som han är varm och känslig. Boken tippar hela tiden över i gråzoner: det är knark, incest, tveksamma operationer och en kidnappning som gör mig så stressad att jag måste ta en paus från romanen i två dygn. Författaren själv har antytt att vissa delar av berättelsen, specifikt de om mamman, är inspirerade av egna erfarenheter. Själv tänker jag på Jonas Hassen Khemiris kärleksroman Allt jag inte minns mixat med Fight Club och Fear and Loathing in Las Vegas. En kaosartad berättelse som rör sig dramaturgiskt finstämt genom Los Angeles slum. Om hur trauma och missbruk går i arv i generationer, om vänskap, kärlek och att mäkta med livet. Mycket fint översatt av Emma Hatt. Förövrigt fortfarande kär i Leland. Kroppen finns här.
