Jag har läst Kvällens röster av Natalia Ginzburg. En italiensk klassiker, utgiven 1961. Natalia Ginzburg skrev Kvällens röster i ett svep på tre veckor. I förordet författat av översättaren Johanna Hedenberg står det att Natalia gick upp fyra på morgonen och skrev till sent, i ett tillstånd hon själv beskrev som "vansinnig glädje". Romanen utspelar sig i en liten italiensk by, inte olik den i Piemonte som Ginzburg växte upp i. Kvällens röster var första gången som Ginzburg bjöd in sin bakgrund på landsbygden i sitt berättande. Tidigare hade hon skämts över platserna.Huvudkaraktären i Kvällens Röster, Elsa, håller sig vid sidan av genom historien och berätter istället om den lilla byns stora personligheter. Vem som är gifta med vem, vem som kanske ska gifta sig med vem, var de handlar sina ägg och sin jäst. Alla i byn lever av den stora textilfabriken som ägs av familjen De Francisci. Pappan i familjen De Francisci heter Kulan och det är genom Kulans barn som romanens tråd ska gå, från den äldsta till den yngsta. Kvällens röster känns som att ha fått ett stort dockhus i julklapp. Ett finsnickrat med många detaljer och rum. Varje docka omsorgsfullt broderad. Baskern, med böjd näsa och neddragen mössa med stropp mitt på, Xenia med svart kajal runt ögonen och lika svarta sammetsbyxor, Dimman med sina utstående öron och Cate med munnen kladdig av björnsbärssaft som hon plockat uppe i bergen.Alla dockor behövs i huset. De fungerar inte fristående. Deras världar växer ihop, hela byn är en enda levande organism. De är gifta med varandra eller släkt, olyckligt kära eller lånar varandra böcker och sytråd. De äter middagar och skvallrar och somnar i soffan efter ett glas whisky. Själv fastnar jag för den näst yngste sonen Vincenzino, kutryggig för allt läsande och med en blick som blixten. Han har upplevt ett trauma som liten när han såg på när Baskern stenade en hund och han gifter sig brådstörtat med en flicka från byn bredvid, eftersom han är rädd att hinna ändra sig. Natalia Ginzburgs bok Kvällens röster är en bok man rinner genom som ett vatten, översättningen är underbar, språket är lätt. Persongalleriet är stort och jag som i regel avskyr stora persongallerier, minns av någon märklig anledning jag varenda person i denna by. Gillar du Nina Wähäs Testamente lär du älska denna. Som en mer upplyftande italiensk version. Dessutom, vem vill inte tillbringa en stund i Piemonte sent femtiotal?Nu är jag mycket sugen på att ge mig in i Natalia Ginzburgs roman Familjelexikon som beskrivs som en tjockare version av Kvällens Röster och som tilldelades Italiens finaste litteraturpris Stregapriset 1963.Kvällens röster finns här och här.
