Välkomna tillbaka till Haruki Murakami-bloggen! Jag läste den första delen av romansviten Mordet på kommendören i november och har nu avslutat den andra och sista delen. Här finns inlägget om den första delen. Hade ju tidigare i år ett seminarium om Murakami tillsammans med Claire Wikholm och en av de svenska översättarna Yukiko Duke. Efter det kändes det lite extra roligt att gå in i den här boken. Lärde mig en hel del som jag tidigare inte visste om Murakami. Visste ni exempelvis att de engelska översättningarna oftast är kortare än de svenska därför att man i USA har ett mer kommersiellt tänk och stryker vissa delar som inte är tillräckligt "snabba"? Känns nästan som en förbjuden grej att göra. Nordstedts har förövrigt pratat om att kanske göra om vårt seminarium på bokmässan, hoppas det blir så och då är ni väldigt välkomna förstås. Mordet på kommendören handlar om en trettioårig porträttmålare som blir lämnad av sin fru och flyttar in i ett hus som ligger avskilt i en dal på ett berg. Han lär känna Menshiki, den rike grannen på andra sidan dalen. Tillsammans dras de in i ett mysterium som verkar ha något att göra med en tavla porträttmålaren hittar på vinden. Tavlan föreställer en kommendör och en natt vaknar huvudkaraktären av att denne kommendör stigit ur tavlan och nu befinner sig i den verkliga världen. Samtidigt visar det sig att en grop på baksidan av huset döljer en hel del hemligheter. Kan gropen vara en portal till en annan parallell dimension? Har man läst Murakami tidigare hittar man flera likheter med hans tidigare verk. Gropar, brunnar och trånga utrymmen som karaktärerna har någon märklig längtan att vilja krypa in i är en favvo tydligen. Sån weird hang-up ändå. Mina favoritstycken är sådana som här över, det är så trivsamt att få vara i någon annans hem när de myser runt och lagar mat. Jag blir akut sugen på att leva utanför samhället, sova länge, gå promenader och ägna mig åt kreativitet hela dagarna. Skulle säkert bli tokig, men det fråntar en inte känslan för stunden. Vurmar för böcker där inget händer! Fast väldigt mycket händer i Mordet på kommendören obs. Mot slutet tyckte jag den blev så obehaglig att jag var tvungen att lägga ner den och ta pauser. Murakami är så bra på att kapsla in en i det där mystiska och märkliga och man har ingen aning om vad som ska hända på nästföljande sida. Som den Japan-lover jag är älskar jag också allt det japanska som sipprar igenom som jag inte ens tror Murakami själv är medveten om. Som när en av karaktärerna gör inbrott i ett hus och frågar sig själv hur hon ska göra med skorna - ska hon bära med sig dem eller gömma dem? För det är ju klart att man tar av sig skorna när man går in i nåns hus <3 Inser just när jag skriver detta att det kanske handlade om att skorna var smutsiga.. oh well, ni får avgöra själva när ni läser. ☺️ Tycker man om Murakami kommer man gilla även denna. Tyvärr, måste jag ändå påpeka, så innehöll denna andra del av Mordet på kommendören mer av de ökända beskrivningarna av kvinnobröst än någonsin. Man får väl helt enkelt se förbi dom tror jag. Boken finns här och här. Annat jag skrivit om Haruki Murakami: Mordet på kommendören. Del 1. Författare till yrket. Män utan kvinnor 1Q84 & After the Quake Den färglöse herr Tazaki Fågeln som vrider upp världen Sputnikälskling Norwegian Wood Vad jag pratar om när jag pratar om löpning The Strange Library
