jag har varit för dålig på att skriva om böcker jag har läst. Ändring. Det här är Norwegian Wood. Vi läste ut varandra för en månad ungefär. jag sörjer fortfarande. Den handlar om Watanabe och om hans liv i Tokyo i slutet av 60talet. Om två kvinnor han tycker om. Det är långa vackra skildringar om ett land man inte vet så mycket om. Språket är verkligt på ett sätt som gör att även om man sitter på en fullsatt tunnelbana så hör man ingenting, åker istället raka vägen mot Tokyo. Den är så bra den här boken. Speciell och nästan krispig. Det går inte att förklara, jag önskar jag kunde. Men man blir mjuk och varm av hans språk, som en grönsakssoppa. Det går inte att plocka ut några speciella delar egentligen för det är hela historien i sig självt som bara är värd något. Läs den. (sånt här är fint tycker jag förövrigt. när översättaren lägger till saker så att man ska förstå) I read Haruki Murakami’s book Norwegian Wood and it was absolutley delightful in a very serene and beautiful way.
