Jag har läst Hiromi Kawakamis Sensies portfölj. Utkom 2001 i Japan, men alldeles nyligen översatt till svenska. Det här är en bok som blivit både film och mangaserie och har förutom svenska översatts till ett tjugotal språk. Senseis portfölj handlar om trettioåttaåriga Tsukiko som lever ensam i Tokyos innerstad. Hon lever ett stilla liv där hon jobbar på kontor om dagarna för att sedan ta en liten bit mat och några glas sake på sin lokala bar innan hon går hem. En kväll stöter hon på sin gamla lärare på baren. Hon vet inte vad han heter men tilltalar honom Sensei ,"magister" på japanska. Sensei är nästan trettio år äldre än Tsukiko, men trots det har de mycket att prata om. Efter det första mötet börjar de umgås och blir strax goda vänner. Genom årstiderna som följer dricker de sake, äter mat och pratar och pratar och pratar, som om samtalsämnena aldrig tycktes ta slut. Tsukiko upptäcker en känsla i sitt bröst som hon knappt mindes att hon hade. Sensei känns plötsligt livsviktig för henne. Men vad betyder det? Det här är en stilla bok om det lilla livet. Tsukiko och Sensei plockar svamp i skogen och gör stuvning på en utomhusgrill. De äter tofu och rökt bläckfisk på stammisbaren, edamamebönor när säsongen tillåter och varm misosoppa. De bjuder varandra på Wilkinsons bubbelvatten och sake om nätterna, äter hårda äpplen och ger varandra presenter som till exempel små rivjärn från Tokyos köksdistrikt. Dagarna går och livet passerar och allt är precis som det ska. Jag sparar inte många böcker i min bokhylla, inte ens en handfull om året, kanske 1, max 2. Men den här ska jag spara och tänka på ibland. Den är som ett vemodigt fotografi från en resa man gjorde. Man känner en melankoli att det är över, men så glad att man var där. Boken finns här och här.
