Jag har läst Pengar av Victoria Benedictsson. Utgiven för första gången 1885, då under pseudonymen Ernst Ahlgren. Den här nyutgåvan är från 2021 och följer texten i originalutgåvan. Bara en viss modernisering av stavning och kommatering har gjorts. Exempelvis "hvilken", "äfven" har blivit "vilken", "även".Pengar var Benedictssons debutroman. Pengar handlar om sextonåriga Selma som drömmer stora drömmar om framtiden. Hon vill ha mer av livet än vad som bjuds i den skånska byn på landet. Hon vill till Stockholm, hon vill gå på konstskola, hon vill måla, hon vill bli rik! Framtiden vill annat. När 40+ patronen Pål ser henne störta förbi honom "blossande röd och varm, med ett par skridskor vårdslöst kastade över armen" förälskar han sig omedelbart. Han tar hennes hand och den "pulsar av värme och livskraft". Hon måste bli min, tänker Pål. Selma blir övertalad att släppa konstnärsdrömmarna av byns präst. Hon går med på giftermål när hon blir lovad ett eget stall fullt med hästar (hon är ju trots allt bara sexton år).Men patronen får svära på att det går bra att hon aldrig kommer bli kär i honom! "Vi får väl se" svarar han.Så blir Selma - som fortfarande är ett barn - patronfru och strax sitter hon där. År efter år. I vackra rum, i vackra klänningar, ensam och längtar bort. Var det såhär livet livet var tänkt att bli? undrar Selma. Är det här att leva? En sak man får lära sig att stå ut med när man läser böcker äldre än 100 år är de menlösa kvinnoporträtten. I alla klassiker jag kommit över - och då menar jag alla - beskrivs kvinnokaraktärerna vagt och objektivt. De är som en möbel i rummet och har sällan repliker. Skildras på liknande sätt som när författaren använder sig av miljöbeskrivningar. Därför är det uppfriskande redan från sida ett att läsa en äldre roman skriven av en kvinnlig författare. Den kvinnliga huvudkaraktären Selma har ett djup, flera lager och vågar till och med vara skitig och ful. Hon bär på drömmar som bara är hennes egna och hon står stadigt själv, utan en manlig karaktär som utgångspunkt. Bara det gör den här romanen läsvärd och viktig. Jag upplever även att den strävan Selma har i romanen är modern och ärlig. Hon vill uppfylla sig själv, hon vill hitta mening med sitt liv, inte bli en del av gruppen, en god hustru eller hitta de rätta kugghjulen för att det stora världsmaskineriet ska fungera. Hon är rörande självupptagen på ett sätt som gör henne mänsklig. Pengar är en skönlitterär roman, men författaren Victoria Benedictssons liv var mer eller mindre Selmas: hon blev bortgift som sextonåring med en mycket äldre man, närde samma konstnärsdrömmar och blev övertygad att inte följa dem. Trots att Selma genomgående blir motarbetad och nedtryckt i vackra stoppade fåtöljer bibehåller vår huvudkaraktär sin livsglädje ända till slutet. Selmas mål är hitta en väg ut ur sin kvinnofälla, och möjligen var även denna debutroman vägen ut för Victoria Benedictsson. Intressant är kanske därför att bara tre år efter debuten skar Victoria halsen av sig på ett hotellrum i Köpenhamn. Det är mycket sorgligt när en nittonårig Selma ser livet som om det redan är förbi. "Om det blott ville hända något! Det gjorde det samma vad - om det så vore en olycka! Vad som helst, bara inte detta kvalmiga lugn." Man kan ju ändå relatera.Pengar finns här och här.
