Jag har läst tre aktuella böcker av tre kvinnliga svenska författare. Sex in the City and Caroline Ringskog Ferrada-NoliNattsäsong av Karolina Ramqvist &Kapitalet av Therese Bohman. Sex in the City är en novellsamling som utspelar sig från mitten av 2010-talet fram till nutid. Alla noveller kretsar på olika sätt kring klass, kroppen och relationer. Jag har tidigare läst två romaner av Caroline och tyckt mycket om båda. Hon har ett poetiskt men dräpande språk. Det är rörligt och genomsyrat av svart humor. I princip alla noveller utspelar sig i överklassmiljöer: på Östermalm, på anrika krogar eller nere vid Medelhavet. Det är roligt och träffsäkert. Men huvudkaraktärerna påminner om varandra och ibland är till och med berättelserna väldigt lika. Jag kommer på mig själv med att känna att jag redan har läst novellen jag befinner mig i. Det behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt, men jag börjar fundera på om novellsamlingen faktiskt hade tjänat på att vara en roman istället?I en roman hade jag kanske upplevt de återkommande karaktärsdragen som en fördjupning av en och samma människa. I novellform blir de istället en påminnelse om att jag har läst något liknande alldeles nyss.Sammanfattningsvis skulle jag säga att jag mer än gärna befinner mig i Ringskogs språk, men att det här snarare är en bok man bör läsa en novell ur då och då. Nattsäsong av Karolina Ramqvist. Jag har läst flera av Ramqvists tidigare böcker, tyckt mycket om alla. Det här är en kort roman om förälskelse, besatthet och självuppoffring. Tre saker löper som trådar genom berättelsen: ett krig som tycks närma sig Sverige, en skådespelerska som känslomässigt lämnar sin man för en yngre älskare och teateruppsättningen av Madame Butterfly, där hon spelar huvudrollen och ska gestalta en kvinna mycket yngre än hon själv. Det här är en vibrerande och elegant liten bok som utspelar sig mer eller mindre i ett enda kvarter: på teatern, i lägenheten där hon bor mitt emot och på hotellet där hennes älskare håller till. Jag ser flera kopplingar till Ramqvists stora genombrott Flickvännen, där huvudpersonen lever sitt liv i en lägenhet i väntan på sin kriminella pojkvän. I båda romanerna finns en kvinnlig självuppoffring inför mannen: att man kan gå nästan hur långt som helst för kärleken. Som om kvinnorna hittar en sorts styrka i att ge upp sig själva för någon annan. Jag kan känna igen mig i det!Tyvärr har jag aldrig sett Madame Butterfly som opera, men jag förstår att romanen antagligen skulle öppna ännu fler dörrar för den som är bekant med historien. Nattsäsong spårar ur på ett underbart sätt. Det är liksom giftigt och sipprande. Som om man som läsare långsamt luras in i en besatt människas hjärna och till slut inte längre kan skilja på vad som är verkligt och vad som bara pågår i hennes huvud.Twisten i slutet är jag däremot inte helt förtjust i. Den behövs inte. Men det är väl en småsak i det stora hela. En roman som dröjer sig kvar. Jag har läst Kapitalet av Therese Bohman. Tidigare har jag läst hennes Kammakargatan - en julberättelse. Det här är en ganska intressant roman för mig att läsa, eftersom det är uppenbart att den är inspirerad av mig, bland andra influencers. Jag läste den på uppdrag av DN, som frågade om jag ville skriva en text kring just detta. Den texten, som handlar om hur influencers skildras i litteraturen och mina egna tankar kring influencerskapet, kommer ut i DN imorgon. Kapitalet handlar om förskolepedagogen Emma som är besatt av influencern Alice. När Alice dotter börjar på förskolan får Emma plötsligt tillträde till hennes liv. En liten bit i taget tar hon sig allt närmare Alice, tills de utvecklar en märklig och obalanserad vänskapTherese Bohman har ett sätt att skriva som gör att det känns som att man befinner sig mitt i bilden. Det är som att jag nästan kan känna den fadda men mjuka lukten av förskolan i kontrast till Alice ljusa lägenhet. Boken är kort och jag läser ut den på ett par dagar. Den delar flera element med The Talented Mr. Ripley: en människa som får tillträde till en annan samhällsklass och börjar imitera den person vars liv hon åtrår. Det tycker jag Bohman skildrar bra med den krypande obehagskänslan.Men i The Talented Mr. Ripley får även överklassen kött och själ vilket gör att man som läsare får tillgång till båda sidor. I Kapitalet förblir influencern Alice ett slags tomt och uttråkat skal. Hennes innersta består enbart av ett mörker över att hon egentligen inte alls vill ha det liv hon har byggt upp åt sig själv.Jag upplever att det är en myt om influencern som känns som en väldigt enkel genväg, och som faktiskt inte alls stämmer. Det är synd. Men mer om det imorgon i tidningen.Läs på bloggen också:Rich Boy av Caroline Ringskog Ferrada-NoliD e kroniskt av Caroline Ringskog Ferrada-NoliFlickvännen & Den vita staden av Karolina RamqvistAlltings början av Karolina RamqvistDet är natten av Karolina RamqvistKammakargatan – en julberättelse av Therese Bohman
