Jag har läst Skärvorna av Bret Easton Ellis. Bret Easton Ellis är en kultförklarad amerikansk författare, känd för sin provokativa och ofta mörka syn på världen. De flesta kanske främst känner honom som författaren till boken American Psycho. Det är också den enda roman jag läst av honom utöver denna. Skärvorna utkom 2021 och är just nu aktuell som pocket på svenska. I Skärvorna befinner vi oss i Los Angeles 1981. Bret Ellis är 17 år och går på ett av USA:s mest prestigefyllda high schools. Han umgås med toppen av den sociala gräddan och har en säker plats vid de populäras bord på skolluncherna. Hans flickvän är skolans sexigaste och hans två bästa vänner är vårbalens king and queen. Men så en dag börjar Robert Mallory i klassen. En underskön änglalik sjuttonåring som skapar dissonans i det annars så stadiga poppisgänget.Samtidigt härjar en ny mördare i LA. Bret börjar lägga pusslet: mördarens signalement och attacker stämmer alldeles för väl ihop med Robert Mallory rörelsemönster. Men varför är det ingen som tror på Bret?Tydligen använder Bret Ellis ofta sitt eget namn i sina romaner. Skärvorna kallas för en autofiktiv roman, och för läsaren är det inte tydligt var gränsen går mellan fantasi och sanning. Kanske finns det ingen gräns. När en sann berättelse får inslag av fiktion blir ju egentligen allt osant. Det är därför frågan "Handlar romanen om dig?" som är den vanligaste frågan som jag fått i intervjusammanhang, kanske den absolut sämsta frågan man kan ställa. Anyway, Skärvorna är en sexhundra sidor lång glossig sexfantasi med åttiotalssoundtrack. Tonårspojkarna har skarpa käkben och magrutor och tonårstjejerna har knäppt upp extra knappar på skoluniformen. De kör runt i blanka, dyra bilar, hånglar i solstolar höga på kola och lyssnar på Blondie, Queen och Clash. Bret E. Ellis (författaren) beskriver vad de lyssnar på i nästan varje scen. Det blir oväntat effektfullt, som en tredimensionell bokupplevelse. Vår huvudkaraktär släntrar runt och har ångest i Gucci-rygga, Ralph Lauren-piké och topsiders och alltihop känns som en dystopisk Clueless, eller slasher-Gossip Girl. Jag är som förtrollad av estetiken, börjar följa en The Shards-spellista. Går på gatorna och känner mig som en high school-brat LA -81. Att boken även är nån form av skräck-deckare med en tokig mördare är egentligen ointressant för mig. När Skärvorna går mot sin upplösning känner jag starkt snooze. För Bret Easton Ellis (författaren) excellerar när han befinner sig i tonårspojkens tonårspojksproblem. Själv tolkar jag spänningsdelen av Skärvorna symboliskt. Bret Ellis (karaktären) blir mer och mer besatt av morden allt eftersom ångesten växer. Ångesten över att spela rollen som popular dream boyfriend i en tid där ingen hade accepterat hans homosexualitet. Hans paranoia står för lögnen han själv lever i - som om han återspeglar sin egen inre mardröm på verkligheten.I slutet av boken skriver författaren att han aldrig varit så mycket sjuttonåring som när han var femtiotre år och skrev Skärvorna. Som läsare är det inte svårt att tro på. Med den drömmiga estetiken och insiktsfulla skildringen av ungdomsångest är jag förlåtande till att deckarinslagen inte håller samma nivå. Skärvorna är som en dyr present - att få stiga in i vacker sjuttonårings hjärna ett tidigt åttiotal där han ligger i sitt rum och gråtrunkar till Vienna av Ultravox för att han är olycklig kär i skolans bejbigaste rugbyspelare. Love itSkärvorna finns här och här.
