Jag har läst Strangers av Belle Burden. För ovanlighetens skull har jag inte läst en roman eller autofiktion. Strangers är en memoar. För någon som nästan bara läser skönlitteratur kändes det ovanligt juicy att boken öppnar med en försäkran om att allt som följer är sant: Strangers utkom i år och är kanske en av årets hittills mest omtalade böcker. Den började som en essä i New York Times. Texten blev viral och lästes av miljontals människor. Kort därefter fick Belle Burden bokkontrakt och byggde ut essän till en memoar. Gwyneth Paltrow ryktas att spela huvudrollen i filmatiseringen (för det ska bli en film).Historien börjar i mars 2020. Belle, hennes man och deras tre barn flyttar ut till familjens sommarhus när pandemin bryter ut. Några veckor in på lock down ringer telefonen. Mannen på andra sidan säger att han är gift med Belles mans älskarinna. Belle lägger på. Hon frågar sin man om det stämmer och han erkänner direkt. Han säger att han ångrar sig, att han vill vara med henne och vill rädda äktenskapet.Morgon efter har han ändrat sig.Han vill skiljas. Han säger att Belle får behålla huset och lägenheten. Han vill inte längre ha kontakt med henne eller barnen. Och sedan lämnar han henne, efter tjugofem år tillsammans. Jag har blivit lämnad för någon annan två gånger. Den första gången var inte kul, och den andra gången var inte roligare. Att från en dag till en annan bli ingen. Jag förstår såklart att det inte var från en dag till en annan för dem. Antagligen hade de båda bearbetat det i veckor, kanske månader. När jag hör om par där mannen i uppbrottet är iskall och kvinnan inte förstår någonting tänker jag alltid:Han är kär i någon annan. You'll see.Kanske har män en särskild förmåga att förflytta sin kärlek som om det vore ingenting. Som om det inte är kvinnan som är den unika, utan deras förhållande till henne. Ett slags förtryck i sin renaste form - hon är enbart en spegling av deras egen förmåga att känna.Belle Burden beskriver samma förvandling. På under tjugofyra timmar förvandlas Belle från livspartner till belastning.Du måste skriva samboavtal, sa min mamma en gång till mig.Varför? sa jag. Han är ju världens snällaste.Det handlar inte om honom, sa min mamma. Det handlar om ifall det kommer in en ny.Jag tänkte på den kommentaren flera gånger när jag läste Strangers. För när kärleken byter plats händer något märkligt med moralen. I Belle Burdens fall har paret ett prenup som innebär att hon i princip står utan rättigheter. Belle Burden agerar duktig ex-wife genom rättsprocessen och pandemin. Hon tillhör en miljö som handlar om att upprätthålla fasader. Sommarhusen utanför New York, golfklubbarna, parmiddagarna. En kvinna ska vara värdig, diskret och inte göra en scen.Hon är livrädd för att ilskan ska användas emot henne.Det fick mig att tänka på något jag skrev när jag läste Gruppen av Mary McCarthy från 1963: "Traditionen av kvinnor som "hysterikor" lever ännu kvar så tydligt. Det är ett smart sätt att förminska kvinnor, för om de bara är tokiga blir allt de säger och gör lika obetydligt som ett litet barns handlingar. "Ibland får jag frågan hur jag vågat vara öppen med ilska och sorg på bloggen. Men var skulle den annars ta vägen? Under ett särskilt jobbigt uppbrott såg jag det som en feministisk handling, mitt enda sanna mål när jag inte hade något annat: jag skulle inte tystas på det vis kvinnor har förväntats göra i decennier, sekel.I Belle Burdens fall blir hennes ilska också ett eko genom sin historia. Genom kvinnor i hennes egen släktlinje, i rakt stigande led, som bitit ihop och visat upp den goda sidan utåt. I slutändan handlar det om att bära sin sanning. Har du blivit illa behandlad - gå aldrig en mans ärende genom att skydda honom. Iskan försvinner inte, den ligger kvar i dig som ett dovt molande. Till slut kanske den välter ut när du minst anar det. I Belle Burdens fall först som en essä i New York Times, sedan vidare till en bok, ut i världen, sprängstoff, en bomb, det enda rätta. ♢Strangers av Belle Burden finns här.
