Läst ut en underbar bok. Har försökt påbörja andra böcker i en veckas tid nu, men det går liksom inte. Vill bara fortsätta läsa den här. Men vet ju att det är omöjligt, den är slut nu. Testamente är Nina Wähäs tredje roman och handlar om den stora familjen Toimi. Den utspelar sig under tidigt åttiotal i Tornedalen. Vi får följa två föräldrar och 12 barn (eller 14 beroende på hur man räknar). På 430 sidor presenteras karaktärerna, var och en, tillsammans med en historia som väver över ett år. Som läsare förstår man redan från början att något kommer hända, bara inte riktigt vad. Boken är skriven med en allvetande berättarröst som har en så hemtrevlig ton att man vaggas in i en trygghet trots att boken mestadels är fylld av misär och mörker. Man inte bara hejar på karaktärerna, man har en märklig känsla av att det kommer ordna sig för dom. Karaktärerna är så många att det finns ett register med nyckelpersonerna i början, men till och med för en sämstpånamn-person som jag själv är inte det här ett problem. På ett märkligt sätt kom jag dom så nära att jag minns varenda en. Fortfarande. När jag inte kunde somna gick jag igenom syskonen, en för en från yngst till äldst och blev förundrad över att dom så tydligt fanns i mig. Syskonen delar en gemensam skräck inför pappan Pentti. Han är våldsam, oberäknelig och verkar bära på ett stor jäkla mörker. Tråden genom Testamente bärs av honom på flera sätt, barnen har formats av sin uppväxt och läsaren får följa med på olika historier och anekdoter i flera städer och tider. Är det okej att exotifiera norra Finland eller? Ja för nu gör jag det. Jag vill gå i Aapajärvis skogar, baka karelska piroger, äta dom med äggsmör och prata om dysterhet och sommarregn. Det är mitt nya jag. Läs denna om ni söker något storslaget, tycker den kan vinna Augustpriset faktiskt. Och om ni redan läst den och undrar om jag har nån favorit bland syskonen så är det väl såklart jag har det. Tatu och Hirvo förstås, vilka annars. Boken finns här och här. ps. detta var fint blev glad <3
