Dags för den årliga boktopplistan. Tjugoen böcker blev det 2019. Två novellsamlingar, en diktsamling, ett seriealbum och sjutton romaner. Topplistan håller som vanligt en hög nivå eller vad man ska säga. Jag gillade ändå den boken som kom sist också, om ni fattar. Alla böcker är länkade till längre recensioner jag skrivit under året. PLATS TJUGOETT. Normal People av Sally Rooney Boken är en renodlad kärlekshistoria om Marianne och Connell. Den är skriven så att vartannat kapitel är ur Mariannes perspektiv och vartannat ur Connells. Tyckte mycket om hur boken var skriven. Det är som att vara inuti någons huvud, tankar som rusar förbi, händelser som bara sker. Innehållsmässigt tyckte jag ärligt att den var rätt lam. Det känns så himla tråkigt att skriva det, för jag älskar verkligen kärlekshistorier och tycker att dom kan upprepas i all oändlighet, men karaktärerna var såna schabloner. PLATS TJUGO. Slutet av Mats Strandberg Romanen är en preapokalyptisk historia där en komet ska träffa jorden om trettio dagar. Vi får följa två tonåringar under en nedräkning. Om en månad är alla borta. Målgruppen är en lite yngre, skulle tippa på kanske 11-16 år? Den är mysspännande och lättläst. Är man en person som känner att man vill läsa mer och behöver någonting enkelt men bladvändigt att kicka igång det med är Slutet perfekt. PLATS NITTON. Hålla andan av Flora Wiström Vi får i två parallellhistorier följa syskonen Mina och Daria. Storasystern och simmerskan Daria försvinner en dag utan att lämna ens en lapp till sin lillasyster. Mina går till badhuset där Daria tillbringar all sina vakna tid för att höra efter om någon annan i hennes närhet vet någonting. Floras meningar har en korthuggen stil som förhöjer deckarstämningen. PLATS ARTON. Välsignelser av Caroline Albertine Minor En novellsamling om sju noveller. Språket är så finstämt med metaforer som jag måste stanna till och läsa flera gånger. Men – sååå många namn. Till slut gav jag bara upp, bestämde mig för att inte sitta och samla namn och bara köra på. Det funkade också. PLATS SJUTTON. Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson Storslagen titel, storslagen tjocklek och ett storslaget virrvarr inuti i Amanda Svenssons fjärde roman. Efter att ha avslutat romanen är jag knappt ens säker på vad det är vad jag har läst. Samtidigt är jag uppfylld av den energi, märklighet och ordlek som finns därinne. Blev inspirerad av att göra tvärtemot vad alla andra gör. Och då menar jag inte bara i skrivandet, utan i livet i det stora hela. PLATS SEXTON. Idioten av Elif Batuman En roman som utspelar sig 1995, då e-mail är något nytt och artonåriga Selin börjar studera språk på Harvard. Det här är en otippat rolig bok. Roliga böcker är inte min slags favoritlitteratur, men jag vaggades snabbt in i Elif Batuman finurliga språk. PLATS FEMTON. Jag säger det ni tänker av Curtis Sittenfeld En novellsamling där novellerna delar samma inramning: det där uttråkade amerikanska förortsmedelklassiga. Välklippta rabatter, nåt vänsterprassel, platta middagskonversationer. Alla västvärldsmänniskor skräck – att livet bara är en grå halvljummen bana mot döden. Vissa av novellerna tyckte jag hade lite lökiga knyta-ihop-säcken-aktiga punchlines, men i det stora hela får man precis det där som Sittenfelds är ute efter: klumpen i magen. PLATS FJORTON. Resten av allt är vårt av Emma Hamberg En feel-good kantad av mys, snöflingor i håret, tokighet och inte en enda person verkar frysa nån gång. Tänk om alla människor fann sin inre Emma. Pepp och klacksparkig och positiv till och med i storm. Jag tappade nog bort min egen inre Emma mer eller mindre helt under årskiftet 2016/2017, och har egentligen inte riktigt hittat fram till henne igen sedan dess. Men när jag läser boken hör jag henne ropa. PLATS TRETTON. Halsen rapar hjärtat slår av Emma Adbåge och Lisen Adbåge Så många fina roliga underfundiga rim i denna rimsamling, men också sådana som är hjärtskärande. PLATS TOLV. Vem dödade min far av Édouard Louis Boken är självbiografisk och börjar med att Édouard besöker sin pappa som han knappt har kontakt med längre. Han är inte ens fyllda femtio men svårt sjuk efter att ha arbetat i fabrik hela sitt liv. Vem dödade min far är ett långfinger till de politiker som hävdar att människor på bidrag stjäl pengar från staten, att läkemedel inte ska subventioneras och att vissa är en belastning för samhället. Louis skriver, ”För de härskande är politik ofta en estetisk fråga: ett sätt att tänka, ett sätt att se på världen, att bygga sin identitet. För oss handlade det om liv och död”. PLATS ELVA. Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist Seriealbumet tar sin avstamp kring Leonardo DiCaprio, som har dejtat 23-åriga baddräktsmodeller i hela sitt liv och aldrig blir kär i någon av dom. Varför är det så? undrar sig Liv. Och kan hela vårt samhälle ha smittats av samma sjukdom? PLATS TIO. Mordet på kommendören av Haruki Murakami Har man läst Murakami tidigare hittar man flera likheter med hans tidigare verk. Gropar, brunnar och trånga utrymmen som karaktärerna har någon märklig längtan att vilja krypa in i är en favvo tydligen. Sån weird hang-up ändå. Murakami är bra på att kapsla in en i det där mystiska och märkliga och man har ingen aning om vad som ska hända på nästföljande sida. PLATS NIO. Kejsarens barn av Claire Messud En debutroman som utkom 2006 som nu fått svensk översättning. Kejsarens Barn handlar om den kulturella, intellektuella, unga New York-societeten tidigt tvåtusental. Skulle kunna vältra mig i sådana här böcker. Njutigt från start till slut, där de blasé släntrar omkring i Soho och Upper East, dricker iskaffe och försöker överträffa varandra i samtalsämnen. PLATS ÅTTA. Nora eller brinn Oslo brinn av Johanna Frid En roman där svartsjukan över en pojkväns ex vävs ihop med endometrios – Johanna har cystor på äggstockarna som håller henne vaken av värk. Hon besöker läkare som inte lyssnar eller förstår hur stark hennes smärta är. Hon har kroppslig ont och själsligt ont och varken läsaren eller Johanna vet var det ena börjar och det andra tar vid. PLATS SJU. Bleknande berg av Kazu Ishiguro Kazu Ishiguro vann nobelpriset i litteratur 2017 och detta är hans debutroman från 1982. Berättelsen kändes som att ha en låt man tycker mycket om på repeat. Det finns inga skarpa svängar, inget påskyndande. De äter nudlar, går promenader och pratar med varandra. Samtidigt vibrerar något under ytan. När jag hade läst ut den och lagt ifrån mig den grät jag. Mycket bra roman om ensamhet. PLATS SEX. Vi for upp med mor av Karin Smirnoff Detta är den andra delen i Karin Smirnoffs trilogi om Jana som bor i en glesbygdsby någonstans mellan Umeå och Skellefteå. Uppföljaren håller nästan lika hög nivå som den första delen. Det här är en historia om våld och död men som beskrivs så eget och poetiskt att det är svårt att ta upp en ny bok efteråt. PLATS FEM. Tre kvinnor av Lisa Taddeo Boken kallas en reportagebok men jag skulle i högsta grad säga att man läser den som en roman. Det slog mig också flera gånger att shit vad det nog bara är kvinnor som kan skriva bra om kvinnor. Män kommer aldrig förstå den komplexiteten det innebär att ständigt vara på sin vakt. PLATS FYRA. Se på oss nu av Geir Gulliksen Geirs förra roman Berättelse om ett äktenskap handlade om att bli lämnad, Se på oss nu, handlar om att lämna. Vi får i strax över 300 sidor följa den förvirrat sorgliga känslokampen mellan tre individer. Gulliksen skildrar så bra hur gränsen vad man är villig att gå med på och står ut med hela tiden förskjuts. Att man hamnar längre och längre bort från sin egen kärna och att man snart är så desperat att man går med på vad som helst bara personen stannar. PLATS TRE. Testamente av Nina Wähä En roman om den stora familjen Toimi på två föräldrar och 14 barn och utspelar sig under tidigt åttiotal i Tornedalen.När jag inte kunde sova gick jag igenom syskonen, en för en från yngst till äldst och blev förundrad över att dom så tydligt fanns i mig. Hade svårt att börja läsa något annat efter den här. PLATS TVÅ. Gift av Tove Ditlevsen Tove Ditlevsen är en av Danmarks största författare och boken Gift är självbiografisk. Den gavs ut 1971 (fem år innan Tove dog) och kallas en modern klassiker. Gift handlar om skrivande, Köpenhamn, att vara ung, att vara kvinna, att vara en skrivande kvinna, om ångest, om ångest som försvinner av sprutor, om att vara i någons grepp så fullkomligt att man förlorar allt. Hon skriver så att det känns som man är en skugga i hennes rum, som att man på 172 sidor fått uppleva ett helt liv. PLATS ETT. Jag for ner till bror av Karin Smirnoff Boken handlar om Jana som reser ner till sin tvillingbror och sin födelseort, någonstans i en glesbygdsby mellan Umeå och Skellefteå. Han är på gränsen till att supa ihjäl sig, Jana bestämmer sig för att stanna en stund. Fem av fem. Det är bara så. Melodiskt, närvarande och underbart. Tidigare: Topplistan över 2018 års lästa böcker. Topplistan över 2017 års lästa böcker. Topplistan över 2016 års lästa böcker.
