Jag har läst Vackra värld, var är du av Sally Rooney. Rooneys tredje roman. Hennes andra Normal People känner säkert flera igen som den megaromantiska tv-serien som gick på SVT förra året. Sättet de filmade den serien var btw en inspiration för mig när jag skrev seriemanuset för Allt som blir kvar. Vackra värld, var är du handlar precis som de föregående två böckerna om relationer. Vi får följa två bästa vänner: Alice, en framgångsrik ung författare som flytt storstaden och hyrt ett litet hus på landet där hon försöker ta itu med sin ångest. Och Eileen; en nydumpad Dublin-bo som varken lyckas hitta rätt i kärleks- eller yrkeslivet. De båda vännerna bor på olika delar av Irland och brevväxlar med varandra om vad som händer dem och deras innersta tankar. Sally Rooney skriver på ett redovisande sätt som jag tycker om. Här ovan är ett bra exempel. Det ter sig nästan som ett manuskript och bygger upp historien i täta klipp där karaktärerna rör sig mellan platser och varandra. Det är dokumentation av stort och smått i samma mening och saknar ofta ett subjektivt berättande, vilket jag verkligen uppskattar. Man blir skrivsugen själv. I det stora hela är Vackra värld, var är du precis som Rooneys föregående böcker lättläst och bladvändig. Man vill veta vad som ska hända, vem som ska få vem och hur det ska gå med alla känslor som de vilsa karaktärerna bär på. Söker du en bok som inte är tung och där du bara vill hänga på är detta perfekt, även ur ett kvalitativt perspektiv. Sally Rooneys romanvärldar är välkomnande. Ibland kan jag dock känna att Rooney karaktärsbyggande är lite slappt. Att hon vilar på stereotypen av man och kvinna (och klass) och att det därigenom fattas en intressant botten. Kvinnorna beskrivs detaljerat utifrån utseende och deras extrema smalhet romantiseras inte en gång, inte två, utan upprepande genom hela berättelsen. Det är saker som "hennes hårda lilla höftben" och "långa, slanka nacke". Det är stora ögon och öpppen mun och ryggkotor som vackra åsar 🙄 Männen vet man knappt hur de ser ut, man vet att en är kort och bred och en är lång och snygg. Samma gäller sexscenerna som jag upplever stereotypt pinsamma med en tydlig manlig blick där kvinnornas kroppar står i centrum. Hon går inte in på djupet utan håller sig i en slags grund 50 shades of grey-värld. När en av karaktärerna för femtielfe gången frågar om hon kan bli straffad för att hon "inte är en duktig flicka" undrar jag hur många i verkligheten som använder begreppet "duktig flicka" i sängen år 2021. Det finns intressantare och mindre generiska sätt att beskriva hårt sex och sexuella spel (Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare gör det ypperligt). Jag skulle även nog rekommendera att läsa Vackra värld, var är du på engelska. Till en början upplever jag karaktärerna som otrevliga i den svenska översättningen men inser snart att det är den humoristiska jargonen som got lost in translation. För att summera är det allt som allt en trea av fem till bok, men välte mig inte direkt åt något håll. Vackra värld, var är du finns här och här. ▽ Fler blogginlägg om Sally Rooney: Samtal med vänner Normal People
