Jag har läst Varats Olidliga Lätthet av Milan Kundera. Jag hittade den i en boklåda utanför ett antikvariat i Gamla Stan. Den ja, tänkte jag. Den har jag ju velat läsa.Den utkom 1984 i Tjeckoslovakien men var förbjuden där fram till 1989. I andra länder gjorde den däremot stor succé. Varats Olidliga Lätthet har översatts till över 50 språk och filmatiserats. Milan Kundera dog för bara tre månader sedan. Varats Olidliga Lätthet utspelar sig i Prag under sextio- och sjuttiotalet. Den följer 4 personer: Tomas, en notoriskt otrogen läkare. Hans flickvän Tereza som alltid har en bok under armen och bär på mycket självtvivel.Sabina, en av Tomas älskarinnor, en konstnär i plommonstop som skapar politiska akvarellmålningar. Franz, Sabinas andra älskare, en universitetsprofessor som försöker hitta mening med livet. På sextiotalet gick Tjeckoslovakien igenom en period som kallas "Pragvåren". Landet hade tidigare varit kommunistiskt, men nu fick medborgarna mer frihet och rättigheter. Det här gillade såklart inte Ryssland (då Sovjet) eftersom det var dom som satt upp de tidigare reglerna. Sovjetiska trupper gick in i Tjeckoslovakien 1968. Det var en invasion och den kom som en chock. Tjeckoslovakerna stod upp mot de sovjetiska trupperna, men utan vapen och med fredliga medel. Tyvärr gick det dåligt och strax var Tjeckoslovakien kontrollerat igen.Varats Olidliga Lätthet handlar om detta. Om att ha tro och hopp för framtiden som sedan grusas av förvirring när pansarvagnarna dundrar in. Sedan kämpaglöd och iver för att tillsammans kämpa mot de onda krafterna. Sedan skräck över att det inte går. Sedan någon slags acceptans över att ännu en gång leva i ett övervakningssamhälle där man inte kan lita på någon, där man ständigt lever i fruktan att bli angiven.Nu blev det väldigt mycket historielektion här, men jag upplever att om man vet mer om den här delen av historien kommer också romanen växa. Det blir också intressant ur ett nutidsperspektiv, eftersom Ukraina just nu utsätts för något mycket liknande. Det här är en stor roman som sträcker sig över tio år där de fyra huvudkaraktärernas liv flätas samman. Boken har en filosofisk dimension. Berättarrösten sätter våra karaktärer i existentiella frågeställningar.Träffas romanens älskande av en slump eller ödet? Kan vi kontrollera våra öden och behöver livet i sådant fall den slags kontrollen för att vi ska finna våra egna, personliga meningar? Blir en människa lycklig av att låta bli att gå in i världsalltets unversella tragedier, eller är det tyngden som ger oss en inre kärna?Jag vet inte om det är för att jag ska fylla 40 år nästa år, eller för att dagarna är så lika när man har ett litet barn. Eller för att barn bombas i andra länder eller för att jag ofta känner en stark trötthet. Men jag funderar över livets mening just nu på ett sätt som jag kanske inte gjort sedan jag var sexton. I vilka kapitel ens korta liv delas upp i, vad som är värt att knyta till sitt hjärta och vad som är värt att ge upp. Jag har ett dokument i min mobil där jag gör en anteckning varje gång jag känner mig lycklig. Tiden, platsen, känslan. Jag vet inte varför jag börjat med det här. Kanske för att jag har så svårt att återskapa eller ens minnas känslan ibland. Är det ens de små fyrverkerierna av lycka man ska sträva mot? Jag läste ut Varats Olidliga Lätthet på ett café i Paris en regnig oktobereftermiddag. Det var en lycklig stund som jag skrev upp. Jag grät ner i min kaffekopp och sedan gick jag in på Bokbörsen och köpte den första utgåvan av romanen på svenska från 1984.Varats Olidliga Lätthet finns här och här (i en nyöversättning från 2016 som jag varmt vill rekommendera)
