Jag har läst Vitön av Bea Uusma. Den fristående fortsättningen av boken Expeditionen, min kärlekhistoria, som gavs ut för tio år sedan. Båda böckerna handlar om Andréexpeditionen och båda böcker belönades med Augustpriset för bästa fackbok. Sommaren 1897 lyfter ingenjör Andrées expedition i en vätgasballong mot Nordpolen. Tre svenska män utan erfarenhet av Arktis ska bli hjältar - med champagne, rosa sidenhalsdukar och älgskinnshandskar i packningen. Men de återvänder aldrig. Först 1930 hittas deras kroppar på den ödsliga Vitön, med dagböckerna bevarade. Sedan dess har forskare försökt lösa gåtan om hur de dog: utan att lyckas.2014 kom Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria. Redan då har var hon världens främsta expert på Andrées polarexpedition. Tio år senare har hon grävt ännu djupare. Det här är en bok som är mer eller mindre omöjlig att lägga ifrån sig. Det fungerar nämligen så, att när någon brinner, börjar det även brinna i en själv. Allt i Bea Uusmas liv roterar kring Andréexpeditionen. Hennes jakt att lägga expeditionens pussel är som ett underbart Jönssonligan- eller Indiana Jones-äventyr. Eller som en Romeo och Julia-tragedi i sin mest ödesmättade form. Uusma utbildar sig till läkare enbart för att kunna tränga ännu djupare in i de medicinska detaljerna och för att som akademiker kunna ansöka om vetenskapliga analyser. Hon reser genom Norden och träffar de främsta kriminalteknikerna, osteologerna, paleograferna. Med hjälp av ny teknik lyckas hon dechiffrera de gamla dagböckerna och får fram helt ny - kanske avgörande - information. Det blir verkligen rafflande i Vitön när man som läsare plötsligt förstår vad som håller på att ske: Uusma planerar sin egen expedition. Det enda sättet att få tillstånd att åka till Vitön är att sätta ihop en vetenskaplig expedition från grunden. Det kostar flera miljoner kronor. Hon tömmer sitt sparkonto och flyttar till en mindre lägenhet. Hon handplockar ett forskarteam. Hon hyr ett fartyg. Hon väntar på tillståndet från de norska myndigheterna. Tänk om det fanns fler som Bea Uusma i världen. Lyssnade på P3 Klubben där Moa Wallin sa att staten borde finansiera Uusma, och det är nu. Håller verkligen med. Låt henne förkovra sig i detta så att vi vart tionde år kan få läsa ljuvliga böcker.Vitön finns här.Läs också på bloggen: Expeditionen, min kärlekshistoria
