Hej!En vecka har gått och jag har varit bloggfri. Det fick mig att fundera på när jag egentligen bloggade, för dagarna åts upp på ett kick ändå. Lite här och där är väl svaret, man fångar upp en fem minutare, en kvart och en halvtimme lite hit och dit. Tur att jag redan gör det mesta i mitt liv upphackat, för det är det enda man gör när man har en minibebi. Förutom att amma då. ☺️Min bebis är i en så kallad språngperiod där han går in i nästa skede av sitt liv och det är ett jäkla ståhejande. Det känns som att han aldrig riktigt sover och när han är vaken vill han ammamamamamamamamaa.Bloggen är i alla fall ny och uppdaterad. Ni får gärna komma med feedback och input och säga om nåt inte funkar, så tar jag det vidare. Det är alltid krångel med sånt här i början.Om ni undrar vad jag har gjort på min bloggfria vecka har jag sett klart Bachelorette. Otippat val av person som vann tyckte jag. När jag skriver detta har jag ännu inte sett avsnittet "Vad hände sen" där man får reda på om de fortfarande är ihop eller inte. Jag gissar nej.Om de ska fortsätta med Bachelorette hoppas jag de väljer en annan slags tjej nästa gång. Jag vet att man rätt upp och ner inte ska skriva sånt här, men jag tycker det är tråkigt att när man första gången tar in en kvinnlig Bachelor i Sverige väljer någon med ett barbieideal, jobbar som influencer och siktar mot kändisskap. Hon har förstås massa andra bra kvaliteer för hon är ju en riktig person, men har man liksom castingansvaret och ska välja kan man väl liksom bara... jag vet inte..tänka en runda till? Det lockar också en viss typ av män och allt blev bara... trist. Förväntat. Grunt.Sen har jag sett de två första avsnitten av nya Sex and the city. Många bad i dm på instagram att jag skulle skriva en recensera, så här kommer en kort. Obs, nu börjar spoilers så läs inte vidare om du inte vill veta nåt ✋Jag kände en skämskudde på all slags "wokeness". Det är som att författarna känner sig tvingade att lägga på olika lager för att inte bli cancelled, vilket bara slutar i ett ytligt manus utan substans. Det känns inte genomarbetat. Det är ett så enkelt kort att använda att karaktärerna inte hänger med i samtiden.Och jag tror faktiskt att det på många sätt inte alls stämmer. Är man en framgångsrik karriärskvinna i femtioårsåldern som är intresserad av det som händer omkring en och bor i en av de största metropolerna i världen (så som det här tjejgänget gör) är det troligare att man landat i sig själv och står rätt stadigt i den man är. Men varken Carrie, Miranda eller Charlotte tillåts till det. De fightas alla med brutal osäkerhet kring sin samtid och vem de är i den. De ursäktar sig, gör sig små och är oroliga.Det är orättvist tycker jag. Jag tror inte man hade skrivit uppföljningen på det sättet om de varit män. Det hade varit mäktigare att skriva in pondus i karaktärerna, och låta de möta samtiden med det filtret. Det hade kunnat bli lika intressant. Antagligen intressantare. Önskar i det hela upprättelse för 50+ kvinnan.Angående Bigs död tror jag att det var helt rätt. Sex and the city gjordes i sju säsonger och det var först mot slutet som i princip allt handlade om mode, kläder och konsumtion. I början var det mest en krydda till den verkliga storyn: killar, sex och dejting. Kanske behövde man helt enkelt skjuta av berättelsens bromskloss för att komma tillbaka till kärnan. Det återstår att se!Men obs. Det hindrade mig inte från att se ut såhär efter ep 1:
