Förra veckan var jag bjuden till Wuthering Heights galapremiär i Paris.Skaffade barnvakt och tog Björn under armen. Filmen började sju och vi hade tid för fördrink och en bit mat. Gick till Le Mansart som är en bistro där det alltid är fullsatt med vackra, unga fransoser som sitter utomhus, dricker vin och röker. Därefter genade vi över gatan och åt pasta. Jag bar brun klänning från Adoore (liknande klänning här) och klackar från Chloé. Chanel i öronen. Premiären var på Grand Rex, en biograf som är klassad som ett historiskt monument. Den ritades under trettiotalet och har en klassisk art deco-stil. Hit ska jag och Björn gå på konsert om två veckor! Det var maaaaassa folk. Fotografer, fans, inbjudna och whatnot. Det fanns till och med en fan zone. Jublet från fan-området när Jacob Elordi och Margot Robbie kom ur limousinen skojar man inte bort. foto: TTSå snygga. foto: TTJacob Elordi kikar fram mot fan zonen. Vi gick in och satte oss. Så fin bio!! DJ medan vi väntade att filmen skulle börja. Det var tyvärr inget mingel eller bubbel som de brukar vara på svenska premiärer. Man fick snällt sitta i sin stol och vänta på att filmen skulle börja med en flaska vatten. Sedan tog vi tåget hem till Paris enda prins.Men detta blogginlägg tar självklart inte slut här. foto: TTVi måste först prata om Margot Robbies outfits under presstouren. Det snyggaste jag sett sedan hennes press med Barbie.Det här är från London-premiären.Klänningen är specialgjord av Dilara Fındıkoğlu. foto: TTPå armen en replika av Emily Brontës syster Charlotte Brontës eget armband. foto: TTPå världspremiären bar Margot Robbie en blödande romantisk klänning Schiaparelli. foto: TTOch halsbandet! Det tillhörde Elizabeth Taylor och var en gåva från hennes man på hennes fyrtioårsdag. En Taj Mahal-diamant infattad i ett Cartier halsband. Den bär en inskription på parsi som lyder ”Kärleken är evig" foto: TTÄlskar denna look från en pressfotografering i London. Hellång brokadkappa från John Gallianos 1992-kollektion, med röda strumpbyxor och strumpeband. foto: TTMmm synliga strumpeband är så fint. foto: TTPå Paris-premiären som vi var på, bar hon ett klänning i röd sammet, specialgjord Chanel Couture. Så gotisk romantik.Vill du läsa mer om hennes looks kan du spana in den här artikeln från Cosmopolitan. foto: TTOch filmen då, undrar ni? foto: TTKom på mig själv att sitta med munnen öppen. Det var så njutbart med allt det vackra, överdådiga, knäppa. Catherine får som en kärlekspresent sitt sovrum målat i sin egen hudfärg, inklusive fräknarna på kinderna.Lägg ägg, tänkte jag. Bästa jag sett. foto: TTAngående den sultry kärlekshistorien grät jag mer eller mindre från en timme in och sedan till eftertexten.Ge mig en kyss med mycket tunga bakom en klippa i ett vindbitet Yorkshire och du har mitt hjärta och själ.Regissören och manusförfattaren är dessutom kvinna, vilket märks tydligt i fotovinklar och närbilder. foto: TTDet enda jag funderade på var om det kanske hade varit bättre med en annan kvinna i huvudrollen. Jag älskar Margot Robbie som Barbie och Harley Quinn, men jag upplever att hon saknar en lidelse i blicken, något trasigt längst in. Men hon gjorde det ändå mycket bra såklart. foto: TTVarje gång jag ser en film i förhöjd verklighet förstår jag inte varför jag ser något som helst annat? Det är precis här jag vill befinna mig, i kulturen jag konsumerar och i livet jag lever. Lite närmare fantasin.Jag skriver just nu på en roman som ni vet, och för första gången har jag själv vågat ta steget in i något som inte riktigt är på riktigt. Just nu förstår jag inte varför jag inte gjort det tidigare, när det är den enda platsen jag vill vara i. Kanske behövde jag öva klart först i verkligheten med de andra böckerna. foto: TTEn film för dig som vill vältra dig i romantik och hudfärgade sovrum. Jag ger Wuthering Heights en stark fyra av fem.
