Eftersom man mest är hemma just nu behövde jag ett nytt inomhusprojekt. Jag bestämde mig för att beta av ett gäng av de gamla svenska filmklassikerna som jag missat. Många streamingtjänster har ett stort klassikerarkiv, tips tips. Det är mycket med gammal film som fascinerar och inspirerar. Frisyrer och kläder, Stockholmsvyer från förr, slang och uttryck. Men också den svindlande känslan i bröstet av att tiden går. Att människorna i filmen är unga och rör sig på samma gator som en själv, men som nu inte finns längre. Låt oss börja med tre filmer jag sett från det svenska sextiotalet. JAG ÄR NYFIKEN GUL ÅR: 1967 Cmore Jag började med kanske den mest kända svenska sextiotalsfilmen vi har. Jag är nyfiken gul fick ett genomslag internationellt och är en slags blandning av dokumentärt filmande och fiktion. Filmen har erotiska inslag och är samhällskritisk ur ett vänsterperspektiv. Lena bor med sin pappa i en etta på söder, går teaterlinjen och brinner för frihet, fred & jämställdhet. Filmen hoppar mellan scener i Stockholm där hon intervjuar vanlisar om politik, scener ur ett tredjeperspektiv där regissören Vilgot Sjöman regisserar, men också inleder en romans med Lena. Samt den kärlekshistoria som uppstår mellan Lena och Börje som röstar på Högerpartiet. Förutom att Jag är nyfiken gul känns som ett måste att ha sett i form av svensk filmhistoria, tyckte jag också mycket om den här rullen. Lena Nyman är underbar på alla sätt och vis, men vill ha henne och va henne. Håret! Sedan gillar man ju hångel, Stockholm och sextiotal, det är sen gammalt. Tyckte också att det var intressant att slussas tillbaka till en annan politisk tid. Det är berikande att se människor kämpa för samma saker som nu, fast på ett annat sätt, med andra infallsvinklar och för 50 år sedan. Betyg: 3,5 av 5 CALLE P År: 1965 Cmore Nästa film jag såg var Calle P. En burlesk fars från 1965 inspirerad av Chaplin, Tati och stumfilmer från tiotalet. Filmen handlar om ett Stockholm där gamla kvarter rivs för att få plats med parkeringsplatser. Precis så som också skedde på sextiotalet, när stora delar av Stockholm revs för att få plats med nytt. En man uppfinner en bil som kan fällas ihop till en resväska och beger sig till myndigheterna för att presentera sin idé. Sedan hamnar han i en himla massa förväxlingar. Han förälskar sig i en lärarinna i en stil jag gärna kopierar och beger mig ut på stan i nu genast. Lill Lindfors (lever!) spelar mystisk vamp och även Lill Babs sveper förbi som sexig kontorsflicka. Filmen består av ca 90% sextioplusgubbar i kostymer, samt dessa tre kvinnor i egenskap av just (lättklädda) kvinnor. Men inte så konstigt såklart, vi pratar om en film med 55 år på nacken. Fortfarande inte jättekul att kolla på när man i alla fall som jag är ute efter den underbara STILEN. Lill Lindfors frisyr är alla pandors stora dröm. En snubbelfilm som inte åldrats väl vill jag summera det som. Det enda plus jag kan komma på är om nån skulle ta upp den på en middag. Då kan jag i alla fall flika in ett "Jaha Calle P, ja den gamla filmen har man ju sett!" Betyg: 1 av 5 ATT ANGÖRA EN BRYGGA År: 1965 Cmore Skriven av Hasse & Tage och i regi av Tage Danielsson såg jag denna supersommarklassiker igår kväll. En komedi som utspelar sig ute i Stockholms skärgård på den fiktiva ön Ensamholmen. Det är dags för kräftskiva, tre av gästerna är redan på ön och fyra anländer med båt. Men det är ett himla om och men att ta sig till bryggan, de tappar både ankare och råkar göra hål i durken. Karaktärerna tillbringar sedan merparten av filmen att försöka ta sig till varandra. Monica Zetterlund i randig städrock med matchande hårband. Och Gösta Ekman, i utmärkt killstil enligt mig i stickad tröja, ljusblå chinos och plimsolls. Birgitta Andersson (lever!) spelar Gösta Ekmans piffiga fru strandsatt på båten. Filmen är fantastisk i sina technicolorfärger, sommaridyll och tuperade frisyrer. En ung Gösta Ekman slår ju heller aldrig fel och originalmusiken framförd av Monica Zetterlund är förstås mycket vacker. Men snark på snubbelhumor och tokighet. Vet ni vad jag tycker allt med Hasse å Tage är? Som de där "skojiga" killarna i mellanstadieklassen som alltid tog över Roliga timmen med sina värdelösa sketcher som uppskattades av deras kompisar men aldrig av tjejerna. Men dom fick förstås hållas ändå. Tjejer är ju inte lika roliga. Betyg 2 av 5 Nästa vecka blir det fler filmklassiker!
