Underbar bok kommer lastat. Sofia Coppola har släppt en fotobok på 488 sidor om hennes samtliga filmer, från Virgin Suicides 1999 till Priscilla som kommer senare i år. Hängde på LÅSET så att säga. Bilder, notes, utdrag av scripts, screen shots och mycket mer. Virgin Suicides kom ut 1999. Jag var lika gammal som Kirsten Dunst spelar i filmen. Hade den på VHS och ni som levde under en tid med VHS vet hur många gånger man såg filmer man hade på VHS. Man var så kär i Trip Fontaine. Sjuttiotals-quarterbacken som spelas av Josh Hartnett i dålig peruk. När Trip och Lux gömmer sig på sin high scool prom för att dricka sprit och hångla - spolade tillbaka och såg scenen om och om och om igen. Mot nästa film - Lost in Translation. Öppningsscenen med Scarlett i rosa trosor är inspirerad av en målning av John Kacere. Visste ni att Scarlett, som spelar en nygift ung kvinna som börjar hänga med en äldre man (Bill Murray), bara var 17 år när de spelade in den här filmen? När jag skrev manuset till Allt som blir kvar läste jag två manus för inspiration: Fleabag och Lost in Translation. Marie Antoinette. Om killar tänker på romarriket tänker jag på Versailles. Speciellt versionen med Kirsten Dunst som har ljusblå converse och Phoenix som kammarorkester. Den här kom ut när jag var 21 år. Ni kan ju fatta att min bakgrundsbild på datorn var den klassiska när Kirsten lyssnar på musik i hörlurar i full Antoinette-mundering. The Bling Ring, the original Barracuda Queens. Handlar om ett tonårsgäng i LA som rånar kändisars hus på deras grejer. Året var 2013 och Hermione Granger var it-girl, så Emma Watson hade förstås huvudrollen. Huset när de rånar Paris Hilton är förövrigt Paris Hiltons riktiga hus, bara det är en anledning att se filmen. The Beguilded (De bedragna på svenska). Inte Coppolas bästa verk. Framförallt pga casten.Den handlar om 6 kvinnor som lever isolerat i ett hus under amerikanska inbördeskriget. En sårad (megahunkig) soldat kommer dit en dag och det ändrar hela dynamiken. Spännande ur ett psykologiskt perspektiv, men jag kan inte låta bli att provoceras över hur fixad Nicole Kidman är. Casta ett verkligt ansikte om den nu utspela sig under mitten av artonhundratalet. Men väldigt Sofia Coppola-esque i sina färger 💗 Plus man ääälskar ju Elle Fanning. På tal om henne kanske andra Coppola-skallar märker att jag hoppat över Somewhere. Jag vet, men det var inte så roliga foton från den i boken och Somewhere var ganska tråkig tycker jag. On The Rocks. Om ett pappa-dotter-förhållande med Bill Murray och Rashida Jones i huvudrollerna. Jag är återigen - vilket jag är nästan genomgående i Coppolas filmografi - i ungefär samma ålder som huvudrollen.Såg den på en liten biograf i Göteborg under pandemin. Förväntade mig inte så mycket, vet inte riktigt varför. Men älskade den! En fem av fem film. På bloggen skrev jag:”On the Rocks var rolig, charmig, sorglig och med stor New York-romantik. Vet inte om jag såg den vid helt rätt tidpunkt, men tjugo minuter in bara visste jag att det här nu skulle vara en av mina favoritfilmer i livet.” IIIIH Snart är det dags hörrni. Den enda Elvisfilmen. Jesus kristus amalia skjut mig vad jag längtar. Euphorias dreamboat Jacob Elordi spelar Elvis. Till vänster från filmen, till höger den äkta varan. Tack för att ni tittade med mig! Min favoritbok just nu. Finns här.
