Tänk att halva januari har gått och en av min största sorger hittills är att Ex on the beach tog slut. Celebrity Edition Corona style Ex on the beach: alltså gamla dokusåpadeltagare OCH i Sverige. Hade inte sett Ex on the beach förut och visste inte vem nån av dom var sedan tidigare (förutom Jasse som var med i den otroliga säsongen PH 2014). Började titta för att jag undrade hur det skulle fungera med en sådan slags inspelning i Sverige. Det är ju mycket fokus på sol, palmer, bikini och bad i den här typen av program. Skulle de behålla vinkeln? Men efter ett fyrtiotal avsnitt där de dag ut och dag in festar med varandra på en liten regnig terass känns det nu som att en del av min själ försvunnit. Det här knippet udda fåglar som lever för hångel, drinkar och skvaller, jag tog dom allihop till mitt hjärta. Lil' Gemi som gled runt i flygarjacka och olika snusnäsdukar kring halsen varje dag oavsett väder, valpen Edwin som hånglade med husets alla tjejer men ändå inte förstod varför det blev drama och Sara Bolay som kom dit redo att provocera men blev istället insvept i gruppens varma stämning som backade henne när hon fick problem med sitt destruktiva ex. Och vi ska inte ens prata om Niklas och Jasse som blev så kära i varandra att dokusåpan tog en dramaturgisk vändning - man slutade fokusera på bråken och såg istället till att kärleken skulle få möjlighet att blomma maximalt. Nu är allting över. Fem veckor gick, gruppen avslutade med en kräftskiva och de gick sedan på skärgårdsbåten hem igen och åkte därifrån som bästa vänner. "Mitt livs bästa semester" sa varenda en, vilket bara det är så gulligt att de ser en fem veckors filminspelning som en semester. Ja, man kan ju undra vad jag ska göra nu. Började se Farmen som satte igång förra veckan. Men vad är en dokusåpa utan Mcuze, Woodie och Josefine Odyssey? Ingenting såklart. Paddan, mannen. 💔
