Nu var det IGEN så där lång tid sedan jag senast svarade på kommentarer. Här kommer i alla fall ett gäng svar. Publicerar en bunt till imorgon (eller så) också. Har du inte fått din fråga besvarad då skicka igen, tappar bort dom ibland. puss. . Hej Sandra! Jag har en fråga/fundering som jag hoppas du vill svara på nästa gång det är dags! Den här pressen som sätts på smarta, pålästa människor just nu om att man MÅSTE GÖRA PRECIS ALLTING RÄTT, hur känner du för den? Pressen att vara den perfekta feministen, som absolut inte får flyga mer än absolut nödvändigt, som måste vara vegetarian – helst vegan, som absolut inte får stödja något eller någon som någon gång gjort sexistiska val, som måste shoppa ekologiskt – men helst inte alls, som måste ha en ANALYS om precis allting – privat som professionellt. Jag märker det mer och mer, speciellt här i bloggvärlden men även IRL. Förväntningarna på smarta, pålästa människor är så sjukt höga, och dom höjs hela tiden. Den pressen tar på riktigt bort ALL min livslust. Jag känner inte för att leva om jag måste vara perfekt på alla sätt. Jag orkar inte då. Hur känner du? Kommer det vända? → Jag skrev ett ganska långt blogginlägg om det här i våras, och efter det blev det otroligt mycket bättre atmosfär härinne på bloggen i alla fall. Alltså. Verkligen ingen kan ju vara perfekt och varför skulle man ens vilja vara det? Man kan inte göra alla rätt, man kan inte pleasa alla. Då kommer man slå knut på sig själv. Och vet du, jag tror att bloggvärlden i det stora hela har skapat något mänskligt och personligt som tidigare inte fanns faktiskt, det får man inte glömma. Lyssna inte för mycket på vad andra tycker, alla de bästa människorna är de som är lite skavda i kanterna. Här finns texten. Hej på dig! I min data+mobil (mac+iphone) syns dina svar så dåligt för de är ju i samma typsnitt och storlek som frågan. Kan kan man ha åtminstone ett litet mellanrum mellan fråga och svar? Puss&kram du är bra. → Så konstigt, frågan är fetstilt i både min mobil och dator. Jag använder safari och firefox. kram Alltså Jennys hår är så himla drömmigt! Hur har hon fått till den tjusiga knuten? Var klipper hon sig?! Hur stylar hon? Får en ta med en bild på henne till frisören att ha som inspiration? → Jenny svarar: För att få till fin knut använder jag en jättestor hair bun som jag sätter fast med hårnålar i massor. Jag klipper mig hos världens bästa frisör Ola på W Lounge på Rådmansgatan i Stockholm. Han ska dock tyvärr sluta nu. Stylar gör jag typ inte, använder lite hårspray ibland! Ett annat knep jag brukar använda är att inte borsta håret efter att jag tvättat det, ger bra volym! Såklart går det bra att använda bild som inspiration, jättesmickrande ju! Inspirerat av dig, har jag tänkt ut att årets nyårsmiddag ska bli lobster rolls. Det verkar liksom festligt och gött avslappnat på samma gång. Så, har du gjort det själv någon gång och har nåt slags recept som är toppen? Annars får jag fråga Google. → Alltså förlåt för sent svar men svarar ändå: Emily Dahl har gjort ett recept! Hej Sandra! Kan du inte påminna bloggläsarna att gå tillbaka till penpals-kommentarerna o kika lite! Många skrev ju ganska sent, och det är ju mkt röda, lediga dagar framöver. Man kanske hittar sin bästa kompis, där bland raderna, när man är så uttråkad framför skärmen att det känns som internet har tagit slut! → Jamen såklart! Här finns det senaste brevvänsinlägget. I need to know where I can get bahn mi in New York please! → I've had great bahn mi's at Saigon Shack, Mooncake and An Choi. An Choi is the place I went to a couple of weeks ago and posted about in the blog. Hi Sandra, I would really appreciate if you could offer some advice on this – I was wondering if you know anyone who have met their partners via online dating, and what your thoughts are on that? My boyfriend and I met via online dating, we talked online for months before we finally met up, and have been happily in love for 4 years now. We are really great together but I still get anxiety when meeting people for the first time and they ask how we met. I know there is social stigma surrounding online dating (that they are for losers, spinsters/ ugly people/ creepy stalkers who can’t get a date in real life) but both me and my boyfriend are fairly smart good looking people in our mid 20s and the only reason I tried online dating is because I am shy and also do not enjoy the night scene and thus do not get many chances to meet new people. Although I have a good relationship, I often worry that people are judging me for how we met and it really makes me anxious to meet new people as a couple. Should I start lying that we met at a party instead haha? I would really appreciate your sensible advice, and any advice from readers in a similar situation are welcome too. Tack so mycket everyone! → Hi! I actually have a bunch of friends that met that way, I feel that internet is almost the most common way to meet people nowadays. I loved the reply you got in the comments from another reader: ”Never lie to someone about how you met your partner and why because if its none of their business. As long as you are happy nothing else matters and if people are judgemental then let them. Its your life and you are the one that is living it. My parents met through a personal ad in the newspaper over 25 years ago and they are still together. Be proud of how you met your boyfriend and be happy and madly in love. Dont let anyone make you feel otherwise.” Till nästa answers to past weeks comments helt enkelt. Blev dumpad för ett halvår sedan ungefär, och har ganska nyligen kommit ut ur ledsenperioden. Tänker mindre på hen och har börjat känna glädje igen, mer tillbaka till ett normalt liv helt enkelt. Under detta halvår har vi inte setts alls, hörts lite då och då, vilket har varit ömsöm väldigt roligt och ömsom väldigt sorgligt/tråkigt/gråtigt du vet. Fastän jag inte är så ledsen längre känner jag inte att känslorna slocknat helt för hen, känner fortfarande att jag vill vara nära, göra roliga saker osv. Dock vet jag inte om jag bara saknar hen som väldigt bra kompis och någons närhet, eller som partner, om du förstår. För inte så länge frågade hen om jag vill ses. Jag både villvillvill för att det vore så roligt att ta igen missat, och en del i mig bara längtar efter att få hångla och ligga med honom även fast jag vet att hen antagligen inte vill eftersom det var hen som gjorde slut. Samtidigt vill jag aldrig mer se hen igen, aldrigaldrigaldrig bli så ledsen och ramla ner i det hålet igen. Hur ska jag göra? Ska jag lita på hjärnan som säger nej, eller ska jag bara köra och träffa honom? Så rädd för att ångra mig hur jag än gör/inte gör. → Hej fina! Svår fråga. Jag skulle nog träffa honom, bara för att bli av med känslan av ”vad skulle ha hänt om jag gått dit”. Däremot hade jag övat mig psykiskt jättemycket till själva mötet. Bestämma att nej. Oavsett vad han tänker och vill kommer jag vara stark. Detta är inte en väg till att bli ihop igen. Det är så viktigt att jobba sig stark innan tror jag, man faller så HIMLA lätt tillbaka till ruta ett när man ses och tappar allt det där man övat på i så många månader. Träffa en kompis innan och efter, låt hen peppa dig. Här är en krönika jag skrev i ämnet en gång. kram I brist på annat att göra så kollade jag långt bak i ditt arkiv och hittade ett lite roligt svar på en fråga: "Vad gör du om åtta år? Svar: Om åtta år är jag 31 år. Då jobbar jag som copywriter, antagligen i Stockholm (kanske har bott utomlands i ett par år innan detta). Jag är inga barn men är rysligt kär i en pojke som jag har bestämt att jag ska leva lycklig med för alltid och alltid!" Det låter väl bra? Stämmer väl ganska bra, förutom copywriter-grejen då. → Haha ja så fint! <3 Du pratade i podden om en tjej på insta som inrett sin lägenhet med massor av träd, minns du vad hennes konto heter? x → Nej tyvärr jag inception-ade på insta och hamnade någonstans dit jag aldrig mer hittade tillbaka igen :( Jag behöver New york tips!! Åker en vecka i mars, vad gör jag mer än dem klassiska turistgrejerna?? Restauranger, barer, områden, fik, bra löpställen osvosv. Kram! → Här är min New York-guide! Hej Sandra! Jag har märkt att i er podd när ni pratar om att hooka med människor, hångla, gå på date osvosv så säger ni alltid killar/män. det känns liksom så tråkigt för det blir så exkluderande för mig och säkert många andra homos. kan ni inte börja säga typ partners, människa, hen/han och hon mm? Fattar att det är naturligt för er att säga killar för ni e straighta men ni har ju en sån stor publik av massa olika människor, blir lite ledsamt att ni bara pratar till en viss då. Er podd är ju världsbra så vill inte sluta lyssna. Kram → Hej! Absolut, ska försöka tänka på det när det inte handlar om egna upplevelser. Ibland glömmer man bort det när man liksom bara pratar på! kram. jag har ett gäng vänner, och när vi går ut brukar jag gå ifrån när jag tröttnar på att hänga ihop i stor grupp. och det är något jag oftast får skit för. alltså jag fattar väl att de vill att jag ska vara med dem, men det är så oerhört frustrerande att stå ett gäng tjejer och dansa mot varandra hela kvällen. så jag går iväg och hittar nya kompisar ett tag. eller om jag hittar en kille för natten, så ska de alltid påpeka att jag gör fel osv (dissar dem och sånt). har gått så långt att jag inte orkar med dem längre, utan bara gör som jag vill ändå. det är såklart jättetråkigt men hur fan kan jag göra för att få dem att se det ur mitt perspektiv också? jag gör ju såklart fel, men det är tröttsamt att alltid behöva höra det negativa om en. → Hej! Alltså jag tycker verkligen inte du gör fel. Jag är precis likadan. Jag brukar säga såhär när det rycker i fötterna efter nya personer: ”Nu får ni ursäkta mig en stund, men nu måste jag gå iväg och mingla lite, jag är tillbaka om någon halvtimme eller så.” Alla ska få gå ut och festa på sitt sätt ju. Förklara det för dom när ni är nyktra, och att det är allvar och viktigt för dig att de förstår ditt synsätt också. Mvh /Mingler 4-life. Du har tidigare sagt att du inte längre har samma inkomst och kapital som du hade i New York; vad är den största förändringen du fått göra i ditt liv på grund av det? Något speciellt som du har fått sluta med eller fått dra in på? Var det svårt att anpassa sig till en annan ekonomisk situation. Jag frågar eftersom gick från heltidslön till CSN-lån när jag började plugga och fick en chock över hur lite pengar jag hade plötsligt. → Hej! Jag tjänar ju liksom inte dåligt nu så det går inte riktigt att jämföra med CSN, det var bara så att när jag bodde i New York tjänade jag väldigt väldigt bra. Jag har numera dragit in på kläder exempelvis. Om ni kanske minns när jag shoppade förut så köpte jag mest fina märken, det har jag inte råd med längre. Dessutom shoppar jag bara när jag verkligen behöver eller vill ha något. Jag går aldrig på stan för att hitta något till helgen eller något sånt. Jag har även dragit in på restaurangbesök. Förut kunde jag äta ute flera gånger i veckan. Nu går jag på restaurang kanske tre gånger i månaden. Det är fler grejer såklart också, men detta är två exempel. Jag tycker inte omställningen var särskilt jobbig eftersom jag nu får jobba med grejer jag verkligen älskar, och då är det värt det. kram! Läste igenom din sammanfattning från 2012, året då jag började följa dig (slaviskt, pga bäst). Har ju varit nyfiken på historien om alla dina krämpor som så plötsligt försvann när Ludvig gjorde slut. Är det dags att berätta tro? Puss! → Hej och puss! Det var inga särskilda ”krämpor” så, utan jag hade en otrolig visdomstandsvärk samt jätteont i halsen som antagligen skulle bli en halsfluss. De försvann bara efter att han ringde. Jag tror det var för att hjärtat behövde all hjälp då. Vilken är din favoritbok? → Silke av Alessandro Bariccco Jag skulle bara vilja skriva av mig lite. Imorgon ska jag på den traditionella julfesten (går på gymnasiet) och jag har ångest. Jag har skrivit på ett kontrakt om att jag inte ska dricka alkohol förrän jag fyller arton år och jag har nästan klarat det. Det enda problemet är att ”folk” tycker att jag är så fruktansvärt tråkig när jag inte dricker. Hur är man rolig på en fest? Vad pratar man om? Jag tycker om matte och ord och att skriva i tidningen och politik och jag har A i alla ämnen, men det kan jag ju inte prata om. Jag vill inte vara 17 år, jag vill vara äldre. → Hej! Bloggaren Jennifer Stroud är nykterist och har skrivit mycket bra om det, här till exempel. Ett knep för att småprata med folk är att ställa frågor om dem, vad de gör och gillar. Folk älskar att prata om sig själva. Dessutom kan man hitta gemensamma intressen då som man kan prata om! kram Hejhej! Det här är inte alls relevant till inlägget men bara måste fråga! Jag har fått för mig att flytta till Göteborg trots att jag inte känner en enda kotte där, hurhurhur hittar jag kompisar? Magnus kanske har något tips tänker jag när han är från gbg! Puss! → Kolla detta svaret från en annan läsare i kommentarsfältet: "Jag är med i niotillfem- gruppen i Gbg. Skicka iväg ett mail och häng med oss ut på quiz och dans!Om det finns fler i Gbg är det bara att gå med i gruppen på fejjan eller maila!" Så himla kul att det finns en niotillfem-grupp i gbg! Jag sökte på fb och hittade den här. Tack för en underbar blogg bästa sandra!Bara en liten fråga, redigerar du dina bilder? → Hej och puss! Ja, jag redigerar mina bilder i photoshop. blev lite nyfiken nu när du skrev om solsken och öppen jacka; vad tror du om vädret i new york i mitten på januari? ska dit 7-16/1 och funderar på om jag ska ha en skitvarm jacka eller bara en varm jacka. pöss! → Vädret i new york är mycket oberäkneligt och det är omöjligt att svara på. Det kan skifta från fem minus till tjugo plus på en natt. Men i överlag är New York mycket kallt i januari så klä dig varmt. puzz Är byxorna stretchiga eller ”hårda”. Har lite mer kurviga ben än du, tror du de kan sitta bra ändå? Och vilken storlek har du? → De är stretchigare, så kurviga ben skulle nog passa sig utmärkt i dem! Jag har storlek xs. puss. Hej Sandra! Jag behöver hjälp. Jag är kompis med en kille, vi är inte så nära vänner men vi känner varandra liksom. För någon månad sen hånglade vi på en fest, mest på skoj, i alla fall för mig. Nu var vi på fest igår och då berättade han att han har känslor för mig. Jag känner verkligen ingenting för honom, förutom att han är en snäll kille. Han var verkligen jätteledsen och jag känner mig själv jätteledsen nu över detta. Borde jag umgås lite mer med honom för att se om jag börjar känna något eller är det en risk att han blir ännu mer sårad om jag aldrig kommer få känslor för honom. Förresten har jag aldrig varit kär. Kram. → Hej gullis! Att vara tydlig mot honom och förklara att du inte känner som honom, samt att inte hångla med honom igen, är nog det enda du kan göra. Han kommer komma över dig fortare då. Han måste själv ta beslutet om han vill vara runt dig just nu eller inte tror jag. Det är svårt för mig att svara på om du kommer få känslor för honom eller inte i framtiden, sånt där kan man liksom inte riktigt veta. Lycka till i alla fall! puss. . Translation. Read by clicking the google translator button at the (almost) top of the right frame
