Hej Sandra! Jo, för ganska exakt 7 månader sedan (gudars vad tiden går snabbt) så gjorde jag slut med min dåvarande sambo efter att ha varit tillsammans i 4 år. Nu har jag träffat en annan person som jag tycker är himla fin, men jag kan känna att det är lite läskigt med det här nya. Min exsambo visste ju allt om mig, min ångest och hur jag fungerar medan den här nya personen inte vet något alls. Det känns läskigt att öppna sig för någon ny igen och vara sårbar på det sättet. Har du något tips på hur jag kan tänka för att det ska kännas lättare? Kram Grejen är ju den att det är alltid läskigt att öppna sig för nya kärlekar. Det är läskigt att bli ihop med en ny, lära känna någon ny och ta sig nära den nya. Man vet inte om det kommer sluta som förut, om det kommer gå åt helvete igen. Men jag tänker: jag har ändå bara ett enda himla litet liv. Då måste jag ju bara öppna mitt hjärta så vidöppet jag kan varenda gång. För att jag måste, för att det är så himla viktigt att inte fega bort sitt liv. Och om det kraschar och går sönder den gången igen, så får man väl helt enkelt stå ut de där mörka månaderna ännu en gång. Jag tycker det får vara värt det, för tänk på vad man kan missa annars. Hej Sandra, älskar dessa inlägg så himla mkt. Nu är det som så att jag behöver råd, eller hjälp eller egentligen bara någon som förstår. Min pojkvän åker om några dagar över till andra sidan Atlanten för att spendera en hel månad där. Det gjorde han förra året med och det enda jag kommer ihåg från den tiden är den enorma saknaden i hjärtat, en sorts ihärdig smärta. Är så rädd för att känna sådär igen, har pratat med honom om det och han säger att allting kommer bli bra. Det vet jag ju med, men det känns fortfarande hur jobbigt som helst. Hade velat ha honom hemma och fortsätta med våra somriga äventyr. Åh. :/ Jag vet :/ Det är svinjobbigt och gör SÅ ont. Men det gör det för att ni passar så bra ihop och tycker så mycket om varandra. Då blir det så. En månad går fort, snart är ni med varandra igen. angående ‘Köp en hudfärgad behå’. lite komplext att använda begreppet ‘hudfärgad’ då det oftast används av och för personer som passar in i vithetsnormen. jag skulle nog snarare säga (om vi pratar detta sammanhang) att hen kan använda en behå som inte syns så mycket. värt att tänka på tycker jag! Mja jag vet inte om jag håller med, en behå som inte syns så mycket skulle jag inte koppla som en hudfärgad. Jag skrev faktiskt först beigefärgad behå, men tänkte att det hjälper ju överhuvudtaget inte om man har en annan hudfärg, så då skrev jag om det. Så just en hudfärgad behå tycker i alla fall jag är ett bättre ord, för det är då det blir bra under en vit t-shirt, om man hittar en behå så nära sin egen hudfärgad som möjligt, oavsett vad det är för färg! Hur håller du kontakten med vänner i New York och på andra ställen långt borta? Har du tips? Facebook! Sedan kan jag också känna att man behöver ju inte hålla kontakt prick hela tiden. Vissa pratar jag bara med när vi ska ses, och vänskapen är så pass stark att man klarar det. Om man saknar varandra kan man ju skicka ett meddelande och säga det: jag saknar dig. Man hinner inte prata med alla hela tiden, men man kan ju då och då skickade ett youtubeklipp på en gullig katt till exempel. Hej Sandra, detta är en fråga till ditt nästa answers to past weeks comments-inlägg! Det är såhär att jag och min pojkvän har tänkt att flytta ihop till nästa sommar, till Göteborg, eftersom vi båda då ska plugga i samma stad. Har du några tips? Vad ska man tänka på? Tror du det kommer att funka? Vi är 19 och 20 år och varit tillsammans i snart två år. Just nu känns allting underbart, men tänk om vi inte klarar av att bo tillsammans eftersom vi aldrig har testat det- vad händer då? Du bor ju med din pojkvän nu, hur är det egentligen att göra det? Längtar egentligen så himla mycket! Kram (älskar din blogg) <3. Grattis till att flytta ihop! Det är jättemysigt. En sak som jag tycker är bra är att sätta some ground-rules. När ska ni tvätta? När ska ni städa? Ska ni ha en matkassa varje månad så att ni handlar lika mycket mat? Gillar ni att ha det ungefär lika rent och städat omkring er? Om inte, hur ska vi lösa då så att alla blir glada? Typ sånt liksom. Sätt er ner och strukturera er vardag! krampuss! Jag är så himla ledsen och vet inte vart jag ska vända mig, och det här är ju som ett litet minikollektiv med bra peepz tänkte jag. Så. En lång historia nerkortad, Jag träffade en kille för tre månader sen, fick veta att han hade varit i ett förhållande bara några månader innan han träffade mig. Hon började höra av sig när hon förstod att han träffat någon ny, men han tog inte kontakt med henne och betedde sig som om han verkligen tyckte om mig, jag fick träffa hans föräldrar och bästisar och hela den grejen. Men så åkte han iväg på festival och träffade henne där, och när han kom hem hade hon skrivit ett brev till honom och då ångrade han sig och ville gå tillbaka till henne. Men när vi ses nu och pratar så låter han så sjukt osäker, säger att han vill vara med mig också, att han tänker på mig hela tiden, att det är konstigt nu, att han är förvirrad osv. Men jag är så jävla förvirrad, ledsen och bara lämnad, jag vill ta kontakt med honom hela tiden, han la till mig på snapchat igen efter att jag blockerade han och kollar hela tiden var jag gör. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra jag är så kär i honom och jag förstår att det är förvirrande för honom, men jag vet inte hur jag ska hantera det här på något bra sätt. Vet ingenting. förvirrad. hjälp snälla pusshej. Ta bort honom, hör inte av dig till honom. Be honom att sluta höra av sig till dig. Det finns VERKLIGEN vettigare killar därute än sådana som är "osäkra" och "vill vara med båda". Gudars. Douche. Han kan va. Vilken storlek har du på vampire weekend tshirten? Skitsnygg! XS! Puss. Sandra eller er andra i kommentarerna. Jag behöver tips. I maj träffade jag en kille och blev monsterkär. Det varade i ca 3 veckor. Han sa han inte ville mera och hittade en ny direkt. Dom går på event tillsammans, sover tillsammans och allt det där. Jag är snart 30 år och känner mig så löjlig. Jag kommer inte över det. Jag kan inte sluta tänka på att det borde varit jag. Att vi skulle ha den fina sommaren. Jag vet inte varför det här tar sån tid. Jag har varit med om breakups förut men detta var bara en sån himla sorg. Jag såg liksom allt det fina vi kunde ha och sen försvann det. Jag vet vart han bor även fast jag aldrig ens var där. På en gata i Göteborg som jag har undvikit hela sommaren. Jag vet vart hon tjejen jobbar. Nära mitt jobb. Jag måste släppa detta snart. Han har förstört min sommar och jag känner att detta kanske inte är helt normalt. Eller är det? Jag känner mig för gammal för sånt här skit. Att jag borde säga fuck it och gå vidare. Och det har jag gjort. Sen kommer det tillbaka. Sen tittar jag på hans facebook även fast jag tog bort honom, och ser att hon gillar hans nya profilbild. Har någon varit med om detta efter så kort tid tillsammans? Ja. Ibland spelar tidsspannet inte någon roll ju. Ibland känns det för mycket på så kort tid och då blir det ju typ ännu jobbigare att det tas ifrån en så fort. Prata om det tycker jag med dina kompisar. Gör nya roliga saker, ROLIGARE saker än vad ni gjorde ihop. Och såklart, respektera att du liksom är så här ledsen. Skitsamma om det bara var tre veckor. Man ska banne mig få sörja över allt som gör jätteont. Har du tips på något märke som har bra vida kjolar? Min favorit från Monki totaldog och har inte lyckats hitta några snygga till bra pris :/ kram Monki är bra och jag tycker forever21 och asos är duktiga på fina kjolar också! vad använder du för solskydd? tycker att det är såååå svårt att hitta en bra produkt som inte syns (a.k.a som man blir glansig eller blek av). Jag använder en bb-cream med 25 spf i. Älskar BB-cream! Det är en foundation som gör huden superlen och den har typ alltid spf i sig oavsett märke. Hej Sandra, ok det här är en fråga som jag inte tror det finns något svar på egentligen, men jag tänkte att du är så klok att det kanske kan hjälpa att höra några ord som kommer från någon utomstående. Hela grejen för mig började när killen jag var (jättejätte)kär i och hade träffat i två år låg med en av mina före detta bästa kompisar. Alla visste om det ett par månader innan en av mina bästa killkompisar berättade det för mig. Då blev jag superledsen. I samma veva blev jag sjuk i livmoderhalsen och kunde inte ha sex med någon. Jag vet fortfarande inte om jag kan det men läkarna tror att jag är frisk nu. I och med det här så slutade jag prata om killar och allt sånt. Nu när jag träffar mina kompisar så pratar de mycket om sina pojkvänner (jag är en av få kvarvarande singlar i mitt gäng) och kort sagt vet jag inte hur jag ska tackla de här samtalen. Jag har tagit upp en gång att jag inte kunde träffa någon på ett tag för att jag var sjuk (när jag var sjuk) men ingen ville prata om det och det blev jättedålig stämning. Samma sak när jag nämnde att jag kände mig väldigt ledsen över det som hänt med killen jag dejtade och inte orkade ta en fika, det blev mest ett ‘ok’. Förutom det så vill jag inte ens kyssa någon kille på ett bra tag, det går liksom så långt att jag känner mig ledsen om någon försöker flirta med mig. Jag känner mig verkligen ‘bränd’. Så efter det här hur kommer man igång igen? Hur pratar man om det när alla andra pratar om hur bra de har det med sina pojkvänner? Hur vågar man lita på någon igen? Men hallå. Vad är det för vänner? Det är klart att du måste få prata om det. Alltså. Blir superarg på dina kompisar. Sätt dig ner och ha ett serious snack med dom. Säg det du har skrivit här till mig. Förklara att det gör ont, förklara att de måste lyssna på dig. Det här är ju sorgliga saker. Sedan undrar jag att om man liksom blir ledsen över att någon flirtar och man inte ens vill kyssa en kille, då kanske man ska ta det på rätt stort allvar. Då kanske man ska gå och prata med någon professionell om det? Du ska inte känna såhär. Ingen ska behöva det. Och du! Skaffa Tinder, en app där du kan like:a killar och chatta lite med dom (och träffa dom sen om du vill). Det kanske är ett ganska bra försiktigt första steg tänker jag? Då behöver aldrig oroa dig om det fysiska förrän du verkligen verkligen vill. PUSS. jag låg med en kille nåra gånger i somras. vi kände varan lite genom kompisar och han va bra på att hångla, det va så det började. men sen när jag lärde känna honom mer på riktigt, dom där gångerna i somras när vi satt och pratade i flera timmar, blev jag störtkär i honom. senaste gången vi sågs ( en och en halv månad sen) hade vi hängt en hel kväll och en bit in på natten, och precis när vi skulle kyssas hej då sa han, som från ingen stans: ”du vet att det här kommer behöva ta slut nån gång va?”. jag blev sjukt förvånad, vi hade inte snackat alls om vilken typ av förhållande vi hade, inte försökt definiera något ”oss”, så den där kommentaren kändes verkligen som att den kom från ingenstans. sen fattade jag inte vad han menade heller. allt tar ju slut liksom, oavsett om man snackar om ett one-night-stand eller ettt förhållande som varat i 70 år som tar slut för att nån dör. jag tyckte att hans kommentar lät lite som ett försiktigt och ”snällt” sätt att säga ”kom ihåg att vi inte är ihop, jag vill inte att du ska tro att det här håller på att bli seriöst”. som om han kände sig trängd. men vi hade aldrig snackat i dom banorna, jag hade aldrig hintat att jag ville ha ett förhållande eller nått, för allt va så nytt! jag hade inte ens tänkt i dom banorna! men när han sa så tvingade han mej liksom att börja tänka. och det va typ då jag insåg att jag höll på att bli kär i honom. sen sågs vi inte, vi var borta från stan på olika håll, hördes av lite på fb, men inte mycket. igår såg jag honom i skolan och då fattade jag att jag inte hade inbillat mej nått eller att det inte hade gått över. det kändes som ett slag i magen när jag såg honom och jag va helt skakig hela dan efteråt. jag e alltså kär i honom på riktigt, jag e säker nu. och jag vet inte va jag ska göra. jag e rädd att han kommer backa direkt om jag förklarar att jag faktiskt har känslor för honom. jag är nästan helt säker på att han skulle göra det faktiskt. även om han skulle känna nått liknande för mej e han inte förhållandetypen. det knäppa e att det e inte jag heller. jag e inte en person som går runt och letar efter ett förhållande, tvärtom blir jag rädd av att tänka på förhållanden. men å andra sidan vill jag ha honom i mitt liv, va säker på att han finns där, jag vill bara hänga med honom och ligga med honom osv. och om jag inte skulle berätta att jag e kär i honom e jag rädd att han kommer försvinna ur mitt liv. att han en dag, helt plötsligt inte vill ses mer. bara så där. det känns som han skulle kunna göra det när som helst och utan dåligt samvete, även om det sårar mej, för han har ju trots allt inte lovat mej nått. men allt känns så fel för han kan ju få mej precis när han vill. varje gång han skriver kommer jag att svara, och varje gång han vill ses kommer jag säga ja. men jag kan aldrig räkna med honom. vad tycker du jag ska göra, sandra? jag skulle önska att jag slapp tänka allt det här. jag tycker så mycket om honom och vill inte förlora honom, vill bara vara med honom, men nu känns det som att allt e på väg att falla sönder. som att det kan falla sönder när som helst. och ändå har det knappt börjat. det har nästan inte hunnit bli något ”vi” mellan honom och mej, och redan känns det som att allt kommer falla i bitar. <3. Olyckliga förälskelser är jobbiga grejer. Men grejen är den att de går faktiskt över. SOM jag har varit olyckligt kär i diverse pojkar och män som efter lite fram och tillbaka-hångel kommit fram till att "de inte vill ha ett förhållande" (i alla fall inte med mig) och sedan lämnat en ensam kvar med frikkin blödande hjärta. Sedan följer ett par månader av trånande. Man ser honom överallt. Han är såklart på det där caféet man brukar gå till, han dyker upp på någon fest, man ser honom hångla med någon annan. Och kanske efter tre veckor hör han helt plötsligt av sig och man önskar sig femhundra gånger om att det kanske är nu det händer. Men det är typ exakt aldrig så. Han vill bara hångla lite, hålla kvar ens uppmärksamhet. Det finns så många därute som älskar när nån är olyckligt kär i dom. Så fort man själv börjar svalna drar de en tillbaka in med ett sms eller fyra. Det här suger såklart. Och gör att komma över-processen tar längre tid. Jag skulle kunna säga att du INTE ska svara på hans sms. Att du INTE ska träffa honom när han vill. För det borde du inte. Men jag vet ju själv att det är långt mycket svårare än. Så det enda jag kan säga är att det kommer att gå över. Det finns grabbar där ute som är en bättre match med dig, och det kommer du märka när du träffar dom. Puss. Yo! Helt orelaterat till inlägget men ändå: skulle inte du kunna skriva nåt om valet i september, och framför allt varför man INTE ska rösta på SD? Alltså, är inte helt 100 på att du faktiskt har skrivit att du inte gillar SD men med tanke på att du är FI!:are och även har MP nära hjärtat känns det inte som en alltför galen slutsats att du tycker att SD är blä. Så: skulle du kunna tänka dig att skriva om det? Är så dålig på att argumentera och är allmänt ganska opåläst så har så svårt att argumentera mot folk som prisar SD och drar fram argument som jag är säker på är tagna ur röven. Du är så vettig så vill gärna höra vad du har att säga! Den här krönikan tyckte jag var så JÄKLA bra på ämnet. Hej Sandra! Jag tänkte besöka versaille slottet i höst och har hört att det är gratis för 18-26 åringar som bor i europa. Är det sant att det är gratis? KRAM♡ Ja det är sant! Men har för mig att Trädgården fortfarande kostar inträde. Jag har en fråga till dig och Michelle. Nu när ni inte längre äter p-piller, har ni funderat/använt någon annan typ av preventivmedel som p-stav eller plåster, eller kör ni kondom varje gång nu? Kram Jag har kört avbrutet ett tag vilket jag inte ens borde skriva här för det är ett jättedåligt och uselt tips pga så osäkert. Men så är det i alla fall. Just nu kör jag Natural Cycles, som är en mobilapp som mäter ens temperatur och därigenom ser när man har ägglossning. Jag har ingen aning om den fungerar än faktiskt, för jag har inte använt så länge. Men OM den gör det är jag bannemig den lyckligaste på jorden, för det innebär att jag aldrig mer i livet behöver stoppa i mig hormoner igen. Sandra! Minns att du köpte ett par så fina Chanelcreepers i NY. Vet du om de fortfarande finns att köpa? Ska iofs försöka googla svar också. Drömskor ju. (Är de bekväma och så?) kram <3 Jag tror inte de finns kvar att köpa. De var från vårkollektionen 2013. Men kolla ebay! De är superbekväma. puss. Men varifrån är tartan-kilten?! :) Vintage!
