Hej Sandra! Hur känns det nu när din bok är klar? Planerar du att skriva en till? kram Hej! Alltså, jag känner att jag är fortfarande väldigt mycket aktuell med min bok. Den har bara varit ute i en och en halv månad. Jag hoppas verkligen på fler recensioner och det dyker varje vecka upp små fina dm:s från folk som läser den. Så har inga tankar direkt på nån ny bok nu. La så himla mycket tid på Mellan oss att jag vill vila i den ett tag till. Dessutom känns det väldigt skönt att ha helfokus på bloggen för en stund. Mellan oss är min tredje roman, och jag vill skriva fler, om det går. Känner jag att jag bara vill skriva om kärlek resten av mitt liv, det måste va okej när mina två senaste böcker framförallt fokuserade på vänskap. : ) Vi får se när jag börjar på nästa. Kanske nästa höst. Kanske om längre tid än så. Inlägg om Mellan oss: Varför och hur jag skrev Mellan oss. Bokreleasefesten. Ljudboken och om omslaget. Bokmässan. Hej Sandra, jag och min kille tänkte fira nyår i Stockholm och passa på att hänga där ett par dagar efteråt. Ingen av oss bor i staden. Jag gillar utflykter, öl och konst. Han gillar utflykter, mat och arkitektur. Har du några rediga tips till oss? Hej! Jag vill rekommendera min "reseguide"-flik nedanför min header, där det finns så många Sthlms-tips. Här kommer alla Stockholmsguider i en lista only for you: En perfekt helg i Stockholm, fredag till söndag. Mina stammisställen. En restaurangguide i fickformat. Bäst ramen i Stockholm. Nytorgets bästa. Hundvänliga ställen i Stockholm. Tio Stockholmstips för vintertider. Stockholmsguide från 2015 (så lite ouppdaterad) Heeej Sandra. Din blogg är verkligen bäst och jag ser jättemycket upp till dig. Ser verkligen dig som min relationsguru, och hade verkligen uppskattat lite råd… I somras tog det slut med den första killen som jag träffat seriöst, pga att det låg en lång period framför oss med distans + nytt jobb som åt upp allt för mycket tid. Jag har försökt gå vidare, avföljt på sociala medier, raderat bilder, skaffat tinder igen… Allt. Men inget hjälper? Har aldrig varit ett fan av one-night stands och helt ärligt känner jag mig fortfarande totalt osugen på typ alla andra killar, han är fortfarande the only one… Stör mig också för jag vet att han går vidare (hört från gemensamma vänner) samtidigt som det känns som att jag bara står här och stampar, vilket är så frustrerande. Det har liksom gått flera månader nu och det känns som att jag bara väntar på att han ska skriva och säga att han inte heller är över det. Hur fan får man bort den känslan? PS Fattar verkligen mörda-mig-långsamt känslan i november Kram!!! Hej! Först: kram och puss. Sen, bra jobbat med att avfölja överallt. Det är superviktigt för annars tenderar man att må ännu sämre. Men tyvärr är sanningen att bara för att man avföljer så betyder det ju inte att man enkelt kommer över någon. Jag har varit singel sedan 1 augusti och är i en liknande situation som du. Fastän det till och med var jag som gjorde slut vaknar jag fortfarande många morgnar med en mörk pöl i bröstet för att han inte är där. Det finns inget rimligt med den känslan. Vi borde verkligen inte vara ihop, vi passade inte, vi ville olika saker. Ändå tycker jag mig se honom överallt på gatan, ändå blir jag helt kall när jag tänker på allt han gör utan mig. Så här har det alltid varit för mig när jag ska komma över någon. Det tar en jävla evighet. Det äter upp mig. Jag kan inte byta ut honom. Jag kan inte byta fokus. Jag vill inte heller ha one night stands, precis som du. Jag drar hem killar som jag måste be gå för att jag får sån ångest. Jag tänker att vissa människor helt enkelt har väldigt stark monogam kärna på något vis? Har jag liksom bestämt mig för någon spelar det ingen roll vad som är rimligt eller inte. Min kropp har _valt_. Och det låter ju som att det är så för dig också. Och därför kommer det helt enkelt ta tid att komma över någon. Jag vet inte om detta gör dig panikslagen eller inte, men liksom, några månader är inte särskilt lång tid. Du kommer behöva hålla ut längre, och sakta men säkert kommer det komma dagar då du känner dig glad. Och skit i andra killar om du inte orkar med dom. Man måste inte släcka hjärtat med hångel alltid. Och angående känslan av att längta efter sms:et där han skriver att han känner likadant: det är väl så känslan av sorg och ensamhet känns. Det är definitionen, att gå runt och längta efter något som aldrig kommer. Men - din längtan efter meddelandet kommer med all säkerhet att försvinna. Alltså jag svär på min grav. Du måste bara igenom skiten först. Och tänk på att det här sitter mest i vem du är som person snarare än hur underbar han var. Vi är många som är där. Kan jag, kan du. kram.
