En random fråga bara, har du körkort? Och om inte, funderar du på att ta det? ?Bara nyfiken, kram ▽ Jag har inte körkort! Uppväxt i innerstan så har aldrig känt ett superbehov. Det kanske kommer. Jag har övningskört och sånt, men körde aldrig upp. Alltså önskeinlägg, väldigt konstig grej – men hade önskat dina reflektioner kring ditt ökade byxanvändande, om du nu har någon reflektion kring det vill säga. ^^, bara konstig grej som jag noterat och tänk på och blivit nyfiken på! ▽ Haha abso - anledningen till mitt ökade byxanvändande är väl att min stil - även om den är ganska sammasamma - också alltid är i rörelse på något vis? Och jag gillar det där modet med croppade byxor med något utsvängda ben. Jag tycker det är smickrande och fint. Så då hände det helt plötsligt att jag hade några såna par! Kjol är mer bekvämt på alla sätt och vis, men jag kan tycka det känns festligt med byxor ibland. Jeansröv exempelvis! Ändå härlig grej. Fult ord dock. Vill veta mer hur det går med rökningen, och vad som fick dej att sluta? Försöker själv sluta och är så peppande att läsa andras historier! ▽ Hej hej! Jag tänkte göra ett eget blogginlägg om det här men sen tröttnade jag. Jag har då varit rökfri i 138 dagar, eller 19 veckor. Ska jag vara helt ärlig tog jag faktiskt tre bloss på en cigg på en hemmafest för några veckor sedan. Det beteendet måste jag genast lägga ner med. Men det kändes så härligt därute på balkongen mitt i sommarnatten. Jag slutade röka för att jag rökt i fakking arton år och uteserveringsförbudet skulle komma och jag kände att nä nu jävlar. Jag berättar ganska mycket om min slutarökande i podden Cigarett med Tommie X, du hittar den i din närmsta poddapp. Samt här i mitt blogginlägg 40 dagar. Det har varit både lätt och svårt att sluta röka. Jag trodde att det skulle vara svårare. Alltså svårt som typ omöjligt - som i att jag helt enkelt inte skulle klara av att sluta. Att bryta en vana man haft i arton år! HUR ska det gå tänkte jag. Men, jag insåg att det är bara att inte göra det. Så enkel grej - men man bara gör det inte. Man röker inte. Gör det bara inte! De gånger jag verkligen saknar att röka är egentligen inte på fest som jag trodde. Utan när jag är ledsen. Cigaretten är en sån trygghet för mig. Den tar ner min ångest och ensamhetskänslorna. Men fortfarande - det är bara att inte göra det. Jag gör det bara inte. Tänkt lite på en sak, bara av ren nyfikenhet: vilka frågor du får stör dig mest? Har läst din blogg i tolv år nu (…herregud) och känns som du fått många frågor om typ vad som hänt med dina olika vänskapsrelationer eller ex. Måste vara skitjobbigt. ▽ Det är väl kanske inte enskilda frågor som är problemet utan när det är folk som förväntar sig svar och är tydliga med att dom förväntar sig svar. Som att bara för att jag har en dagbok på internet så bör jag berätta precis allt. Det gör mig allmänt nere. Samt såna stå till svars-frågor om hur jag lever mitt liv. Dom dränerar mig. Oftast fint inbakade i någon trevlig ton för att verkligen suga musten ur en. Som vem som helst orienterar jag mig fram i livet och försöker att vara en någorlunda rimlig person. Jag känner liksom att jag har gett så himla mycket av mig själv dom här snart femton åren med bloggen. När det används emot mig i form av många små nålstick blir det mitt kryptonit. Det borde vara tvärtom, men jag verkar bli mer hudlös för varje år. Det kanske är vägen mot den framtida bloggdöden liksom. Att man får ett starkare behov av att stänga om sig. Men ingen bloggdöd än så länge! Tack förresten för att det har varit så fint kommentarsfält här de senaste månaderna. Ni anar inte hur mycket bättre jag mått av att vara här inne på grund av det. Känner att jag kan vara mig själv lite mer. puss.
