▽ Sandra! Angående Tinder! Eller snarare ditt tindrande, eftersom jag klickade mig vidare till ditt gamla svar på hur din Tinder-profil ser (såg) ut… Och liksom jag undrar om du nånsin har skrivit i din profil där att du driver en stor blogg? Eller i överlag om du träffar nån ny på ett annat sätt, när berättar du om bloggen liksom? Och hur reagerar killarna? Blir de typ oroliga över att deras privatliv därmed blir ”outad”, ifall ni nu skulle råka bli ett par i framtiden? Eller vet alla redan om din blogg när de träffar dig? Så nyfiken bara hahah… ▷ Hej hej! Jag skrev aldrig i min profil att jag har en stor blogg : ) Hade varit superkonstigt tänker jag haha? Jag var ju inte där för att knyta jobbkontakter. Svaret på denna fråga är liksom jätteenkelt: det uppstår inte såna problem för det är inte ett större problem. Jag går inte runt med min kamera i högsta hugg och fotograferar folk. Samtliga pojkvänner jag har haft har tyckt att jag varit respektfull mot deras privacy när vi varit ihop och varit ungefär "du gör som du vill med oss, jag litar på dig." Skriver ju mest om mig själv ändå. Angående när jag berättar om min blogg är Stockholm litet och jag har mest dejtat hipstersnubbar som redan vetat vem jag är. Om de inte vetat så frågar man väl ändå på första dejten vad man jobbar med och då säger jag "Jag skriver. Just nu en blogg på Elle och böcker." . Har aldrig varit med om något weird typ "Jaha,,,,, ska du blogga det här då..?". Hade tyckt det var jättemärkligt sagt och de flesta personer är vettiga. ▽ Hej Sandra! På tal om besöket du ska få på fredag – HUR BLIR MAN KÄR IGEN? Efter att ha blivit lämnad ledsen. Jag har precis blivit dumpad av min första pojkvän, världens finaste person, och FÖRSTÅR INTE hur jag ska kunna känna något igen?? Glömma honom!? Sluta älska honom? Snälla skriv om detta, du som levt och älskat. Tack <3 ▷ Hej din puss. Det enkla svaret är: Det går inte att låta bli. Utan att man knappt blivit medveten om det själv existerar plötsligt en person i ens närhet man inte kan tröttna på. Det svårare svaret är att det tar tid. Beroende på hur man mår tar det olika lång tid. Människan är byggd med överlevnadsinstinkter och det gäller även hjärtan. De lagas, vare sig man vill eller inte. Ibland behövs terapi, ibland behöver man sova mycket, äta gott och kanske springa lite ibland. Ibland behöver man kill/tjejpaus. Ibland behöver man kasta sig in i någons famn tre på natten för att slippa känna efter. Ta din tid. Unna dig en massage eller ansiktsbehandling för att känna någons snälla händer på dig. Kanske sjukt tips, men är man inte en jättefysisk person med vänner och familj exempelvis, som jag, insåg jag en dag att jag inte kramat någon på två månader i princip. Kroppen behöver värme för att växa. Se på filmer du tycker om, lyssna på bra musik, på arg musik, på ledsen musik. Ta en dag i taget, och när det behövs - en timme i taget. Och ibland - fem minuter i taget. Du kommer komma över din kille. Och du kommer komma över killen efter det också om det skulle vara så. Man bara gör det, det går inte att förklara, det bara händer. Vill du hålla någon i handen under tiden rekommenderar jag mitt arkiv från 1 juni 2012 då jag blev singel samt mitt arkiv från november 2016 då jag också blev singel. Här är en lista jag skrev en gång hur man kommer över någon. ▽ Hej Sandra! Det här som du skrev nyss om adverb tyckte jag lät så spännande. Hur menar du? Kan du ge något exempel på hur det kan bli i en text, när man gör så? Jobbar själv med text. Himla nyfiken: ”Jag tar just nu bort nästan alla adverb i boken och skriver om till nya formuleringar istället. Bland annat. Patrik lärde mig denna skrivövning. Den snyggar till och städar i mina meningar på ett väldigt tillfredsställande sätt.” ▷ Jag kan rekommendera Patrik Lundbergs bok Facit, konsten att skriva krönikor. Bloggat om den här. Det finns ett helt kapitel om det. I det stora hela är väl inte adverb "dåligt", men ibland kanske man använt dom lite väl slött. Typ "Hunden viftade glatt på svansen". Behövs glatt? Själva viftandet förklarar ju det. Oftast kan man stryka dom. Eller "Jag drömmer febrigt" kanske går att beskriva istället. Adverb är alltså adjektiv som beskriver verbet kan man väl enkelt säga. ▽ Hej!!! Vet inte om du ska ha en Q and A snart på bloggen men måste fråga: har du ätit på Asian Post Office på Regeringsgatan? Var där igår med min kille och tänkte på dig så mycket!!! Allt smakade som mat jag tror du skulle äääälska! ▷ Inte ätit där! Ska spana in! Tack för tips : ) ▽ Jag har en så deppig fråga. Såhär; Du som är ute med kompisar o är på helger och sånt – Asså känner du dig aldrig blasé? På konversationer och saker att göra med folk? Jag får ibland besök hit där jag bor, och det är ju jättekul att folk vill hälsa på mig. Men det känns lite som att man måste hitta på saker att göra som att gå på museum och sånt som man bara gör för att döda tid, och att man bara längtar tills man är hungrig igen så att man kan gå på nästa restaurang. Samtalsämnen… jag tänker ”jaha ska vi prata om det här”… Men det är aldrig nåt intressant. Tycker inte ens det är kul att prata om killar, sex o droger längre jag har blivit så gammal och erfaren att det är så lite som intresserar mig…. Förstår du min fråga? Nog kan det inte vara sällskapet det är fel på? Lite kanske men det handlar väl om mig, att de kommer hit till ”min stad” kanske? :/ Tråkigt att känna såhär för de är jättegulliga de som hälsar på mig. ▷ Hej! Självklart känner jag mig blasé ibland. Jag tror livet bara är så lite. Att det går neråt ibland. Men här kommer lite konkreta tips till dig för konkreta tips är sköna att få: När dina kompisar hälsar på, behöver du verkligen hänga med dom hela tiden? Varför döda tid och gå på museum där man redan varit, dina kompisar är vuxna personer och klarar sig själva. Om du blir glad av att gå på restaurang som du skriver - gör det med dom då! Boka en härlig resto du vill gå på och så kan ni ha ett intensivt möte istället för ett långdraget, då växer samtalen. Angående samtalsämnen, jag tycker inte heller det är speciellt kul att enbart prata om ytliga grejer, och därför gör jag inte det. Rikta in ämnena på det du gillar! Ta upp saker du läst i tidningen, hört på i poddar. Fråga hur de känner kring olika åsikter, berätta vad du själv funderar på. Dom har med stor sannolikhet funderat på samma sak och har också ett behov av att tala om det. Det är genom mina vänner jag känner att min värld växer, jag lär mig se andra sidor och åsikter, och ibland håller jag inte med och ibland POFF ändras något totalt. Tänker också att man liksom kan säga det högt? "Nu måste vi ha killpaus!" Hehe. Det är ju dom där samtalen på en middag som gör att man känner sig närvarande och som en viktig del av universum, då när man tillsammans löser världsproblem över tre glas vin. KRAM.
