Möjlig triggervarning om mat i detta inlägget. ▷ Hej! Jag undrar hur du tänker kring klädkonsumtion och miljö? Köper du bara grejer du behöver och använder? Vad gör du med resten, säljer vidare eller slänger? ▽ Hej hej! Försöker väl precis som alla andra tänka på miljön, men samtidigt vet du ju att jag har nya kläder ibland och tycker om mode och hej och hå. Är väl som folk är mest. Ibland får jag kommentarer om hur nice det är att jag använder många plagg i flera år och ibland får jag kommentarer om hur vidrigt det är hur mycket jag konsumerar. Så det kanske är någonstans däremellan? Jag har skrivit ganska mycket kring detta. Men jag har ju haft samma silhuett-klädstil i typ tio år nu och kan kombinera det mesta i min garderob och försöker alltid tänka så när jag handlar. "Vad kan detta plagg höja i min befintliga garderob?". Det är ju ett tips! Sedan tror jag på att alltid vänta en dag eller två om man hittar något fint, för ibland kan det bara rycka i konsumtionsnerven och man blir lite lurad. Internet-fönstershopping är rätt härligt, testa. Känner för mig själv i alla fall att jag är reflekterande kring min konsumtion och duktig på att hålla den på ett sätt jag tycker känns bra för mig. Angående kläder jag slutar använda så säljer jag samtliga på bloppis eller lämnar till välgörenhet. ▷ Hur är ditt förhållande till din kropp nuförtiden, vet att du hade kroppsångest som yngre? ▽ Det är ok! Man gör så gott man kan typ. Jag räknar inte längre kalorier som jag gjorde som yngre (är snart tio år sedan jag gjorde det), men kommer väl alltid ha någon skev spärr i hjärnan kring min kropp och mitt utseende. Jag försöker lösa det med att käka goda grejer och inte övertänka. Jag kom på många sätt över min uppfuckade inställning till mat genom att bli matintresserad skulle jag säga. Att laga mat, äta mat tillsammans med människor och uppskatta mat som en av de roligare grejer med livet gjorde att prioriteringslistan kring vad som var viktigt i livet skiftade. Ålder har också gjort att jag blivit mer trygg i mig själv, det kan ju vara skönt att höra kanske, att det blir faktiskt bättre ju mer vuxen man blir. Jag tycker att hälsotrenden atm är ganska obehaglig för att den är så oerhört dold och fint förpackad. "Alla" äter "nyttigt" och ingen vågar erkänna att de gör det på grund av ett ideal. Jag läste på Bianca Ingrossos instastory att hon tycker "det är så kul med sin juice cleanse." Det kanske låter, för någon som aldrig svält sig själv, som ganska bisarrt. Men jag förstår precis vad hon menar. Hon har nämligen full kontroll. Hon slipper ju fundera på sitt matintag. Hon bara följer ett schema där hon gladeligen får leva på ett för litet kaloriintag utan att någon ifrågasätter. En juicecleanse är ju bara bra för kroppen, right? Därför utsätter jag mig aldrig för juice cleanser. Eller några former av nyttiga mattrender, oavsett om det handlar om rawbollar eller lchf. Därför säger jag aldrig "nämen om man ska unna sig en liten bulle", som någon form av rättfärdighet. Jag bara tar en bulle om jag får lust med det. Äter den. Försöker inte "njuta mer än vanligt" och sånt (ursäkta) skit. Äter för att det är gott. Går vidare med mitt liv. Ärligt, om jag läser en enda gång till på en blogg att nån unnar sig något matmässigt kommer jag möjligen råka ha sönder min dator. Det om något är triggande. Ens hjärna är en lurig jävel. Helt plötsligt får man för sig att det är "så kul" att gå och lägga sig hungrig och tacka nej till gluten. Saker kan spåra ur fort. Men det är aldrig kul. Vet du vad som är kul? Att bara vara. Att äta utan att tänka. Att aldrig "unna". Bara käka och gilla läget. Jag säger inte att det är enkelt, men att nå fram till den slutsatsen och sen bestämma sig för att leva efter den devisen är det bästa jag gjort. Vissa dagar behöver jag påminna mig själv flera gånger, andra dagar ingenting. Vi lever i ett ätstört samhälle, och jag försöker med hela min kraft att inte bidra till det, både för mig själv och för andra. ▷ hur ser din relation till träning ut? tränar du och i så fall vad? för att det är kul eller för att en "borde"? har för mig att du någon gång skrev att du äter godis varje dag (goals) och jag undrar om du någonsin drabbas av "jag borde inte" eller "det är för mycket/för onyttigt"? får du någonsin kroppsångest? din blogg är bäst osv :)) KRAM och ha det fint! (min lilla kanin hälsar förresten! extra mycket till Milla :)) ▽ Hej! Det stämmer att jag äter godis varje dag. Asså godis?! Mitt sockerberoende är nog sådär om någon skulle mäta det (hehe) men jag har aldrig haft ett hål och tackar mina gener för detta strålande tandkött. Ang träning så tränar jag kanske i snitt 2 gånger i veckan. Men det kan ibland gå månader utan något tränande alls, särskilt om jag har mycket att göra. Träning är inte högst på min prioriteringslista. Jag skulle säga att min relation till träning är bra just nu. Jag sover ganska dåligt sen en tid tillbaka som ni kanske vet, och i januari började jag träna mer regelbundet på grund av det. Jag tycker det hjälper. Det är ju härligt att träna om man gör det på rätt sätt! Man blir glad av det. Jag tränar för att må bra, va pigg, bli smart men också för att inte trigga igång min ätstörning som jag tror kommer ligga och ruva där inuti resten av mitt liv. Och ang det sistnämnda då: en sak som jag samtidigt har som en regel i min träning är att aldrig träna mer än tre gånger per vecka. Spelar ingen roll om det är yoga, löpning eller nåt annat. Aldrig mer än tre gånger. Aldrig göra något för mycket, hamna i en ond spiral, glömma bort vad som betyder något egentligen. Lagom är bäst. För mig i alla fall. Det sistnämnda skriver jag för att jag svarar ju verkligen bara för mig nu. Detta är inte ett allsmäktigt svar överhuvudtaget. Det handlar om mig och min kropp, mina förutsättningar, min bakgrund etc. Jag tycker det är viktigt att va öppen på en stor blogg, men det är samtidigt inte lätt. Allt man skriver är mer eller mindre triggande. Men jag kämpar mot hjärnspöken som de flesta. Mitt sätt är att träna, men modererat. Milla hälsar!! ▷ om man är lite känslig mot den "smalhets" som pågår i medieindustrin, hur ska man undvika att fastna i den? självklart högst individuellt osv men har du några allmänna tips på hur man kan tänka/agera när ens egna bild av kroppen inte riktigt stämmer in med verkligheten? Hur är ska en vara kroppspositiv när en enligt normen har en "godkänd" kropp..? ▽ Jaa du. Man får väl bara göra sitt bästa tänker jag. Man kan följa många olika konton på insta med olika kroppar. Man kan gå med i feministiska grupper på facebook, man kan prata om det med sina kompisar. Och mycket mer. Tipsa gärna i kommentarsfältet! Jag tror mycket på att prata om saker. Det är så ofta folk tror att de är ensamma i sina känslor när det egentligen är känslor alla bär. Men sen vill jag också säga en sak - man måste inte älska sin kropp. Man får ha ångest. Det är inget skamligt i det. Och det är inte ens eget fel. Det är det samhälle vi lever i, ett samhälle där kvinnan nästan aldrig kan göra rätt. Det är finfint med alla konton etc som visar upp sin kropp, men det är lika okej att skämmas för den. Det är olika resultat av samma mynt. Jag tycker att det kan finnas ett slags okej i onöjdheten också. Att komma fram till att fine - jag kommer kanske aldrig bli nöjd. men det är inte på grund av mig eller min kropp, det är på grund av att samhället ser ut så. Att även om du uppnår alla himla ideal i världen kommer du antagligen ändå inte må särskilt bra. Det är en patriarkal strategi att få en att tro att lösningen på problem är via ytan. Att vara medveten om det, att se sina komplex utifrån och va okej att komplexen existerar, det är också en lösning som kan fungera. Man behöver inte vara så jävla bra hela tiden. Man kan va riktigt urusel på mesta och ändå helt och hållet en superrimlig underbar person. Puss. Hoppas verkligen jag uttryckt mig okej i detta inlägg. Det är är svåra saker att skriva om. Puss igen och ta hand om er! ❤️
