foto: frida möller/studio emma svensson ▽ kanske knäpp fråga, men har funderat på detta ett tag. Äter du din mat ofta kall? Hur hinner du ta kort och äta maten varm? Jag brukar själv bli orimligt stressad när jag lagt upp min mat på tallriken pga måste äta DIRR. Fina kort blir det i vilket fatt ▷ Hej! De recept jag bloggar behandlar jag annorlunda än annan mat jag äter helt enkelt. Maten är inte supervarm när jag äter den sen, men det är för att just den måltiden var ett jobb. Ljummen mat funkar ju ändå också : ) kram ▽ Har du någonsin prestationsångest? Vad ska man göra sådana dagar när man tycker allt man gör är värdelöst? Ogillar rådet att sänka kraven, jag vill göra något extraordinärt då kan jag inte hålla på att ha låga krav på mig själv. Men hur gör en för att inte låta prestationsångesten ta över? ▷ Hej! I feel you. Jag skulle säga att jag på många sätt drivs av prestationsångest, och har nog egentligen inga bra tips för att dämpa den. För tillfället har jag det jämt. Jag tycker allt jag skriver är värdelöst, och framförallt ifrågasätter jag mitt intellekt. Är jag verkligen tillräckligt smart för att skriva en roman? Är mina metaforer rena klyschor, tillför jag överhuvudtaget någonting för litteraturen genom att skriva eller borde jag bara lägga ner nu genast? Ibland är det nästan som att prestationsångesten övergår i en skam för att ta upp plats jag inte förtjänar. Så ja, fy fan för prestationsångest. Men ångesten har också drivit mig framåt. Jag gör få saker halvhjärtat för att jag är så fruktansvärt rädd för mitt eget misslyckande. Jag är sällan snabb men alltid noggrann. Jag är yrkesmässigt sluten, men går alltid att lita på. Oavsett om det handlar om ett samarbete eller att liksom blodat fram en text typ. Sen är ju frågan om den blir bra då eh.. Jag känner inte att min prestationsångest dämpas pga att jag blir äldre. Tvärtom. Allt jag gör tar mer tid känns det som. Kraven höjs. Men! Jag tror också att människor med prestationsångest har lättare att hitta sitt kall typ? Även om den där skiten fullkomligt äter upp mig nu, så vet jag ju att det ligger dagar framför mig när det där bokmanuset får mig att må bra. Faktiskt bättre än nästan allt annat jag gör. Och då vet jag, att om något får mig att må så, så måste det också vara målet jag ska mot. Så jag är ledsen att jag inte har några svar, men du är i alla fall inte ensam. puss. ▽ När ska du berätta om killen i somras och varför ni slutade ses? Om du tänkte berätta det liksom? ps du måste inte! ▷ Det finns inte så mycket att berätta. Känner också att vill lämna honom utanför den här bloggen för hans skull. Men någon form av sammanfattning är väl kanske att jag kände att vi inte var meant to be. Han är så fin person, men jag kände att han inte var min person. Jag har ingen tid att förlora, man har ett himla liv, det måste kännas hundra procent. Tusen procent. Så då tog jag det beslutet. Och det är det om det. ▽ Har du gjort ett Myers-Briggs personlighetstest någon gång? Folk brukar skriva ut sin typ i Tinderprofiler och så, där kan man se dem ibland. Vissa säger att det är trams och bara någon sorts nutida horoskop, MEN många tycker också det är kul. Vad tror du om att du skulle ta ett test på 16 personalities hemsida och skriva ett inlägg om vad du fick? Lite kul skulle det vara tycker jag! ▷ Hej! Absolut! Jag är kanske inte den personen som är helt övertygad om det här testet, jag tycker frågorna inte riktigt passar mig typ? De är så fokuserade på människor som jobbar på kontor och umgås med många dagligen, och det gör ju inte jag! Hur som! Jag gjorde det för några år sedan och jag gjorde det även nu och fick samma: "Protagonisten" (ENFJ-A / ENFJ-T) Jag kan inte riktigt svara på om detta stämmer för mig. Men här är några reflektioner: Jag har absolut ledartendenser, även om jag kanske inte använder dom så mycket i mitt yrke just nu. Jag tycker om att ta kontroll, att leda och är samtidigt duktig på att hålla koll på att folk mår bra. om man får säga så om sig själv liksom. ? Men jag tror inte direkt att jag skulle bli en bra politiker eh, jag har alldeles för mycket känslor på utsidan för det. Jag håller vad jag lovar, säger alltid vad jag tycker så det stämmer väl, men jag skulle inte säga att jag kan hamna i "känslomässig hypokondri" när det gäller andras känslor. Grejen med den där personlighetstypen verkar va nån form av positiv inställning till livet dock. Och det har jag nog. Jag försöker alltid tänka att saker går att ordna så länge man håller sig själv i handen liksom. Jag tror att vägen till att må bra och få andra att må bra runt sig är att blicka framåt och se det fina i det mesta. Jag tror utan tvekan på att människor är goda i grunden. Jaja! Nu vet ni, ni som undrat :)
