▷ Jag är, liksom du, ganska introvert (som romantiserar ett extrovert liv) & behöver stora mängder ensamtid. Mitt jobb är supersocialt med massa kollegor. Oftast känner jag mig helt matt efteråt & vill bara hem till min egen bubbla, men får ganska dåligt samvete för att jag inte ”hittar på mer saker”. Hur hanterade du det när du jobbade på reklambyrå (eller andra tidigare jobb)? ▽ Hej! Det här med att hitta på saker hela tiden känns ju som något som är väldigt talande för den tid vi lever i. På instagram och bloggar ser det ut som folk gör saker hela tiden och man kan lätt få ångest över att man själv sitter hemma och köttar tv-serier. Men man ska inte försöka spegla sig för mycket i det tror jag, även om det känns svårt. Jag vet ju att många tycker att jag gör grejer hela tiden men så är det inte. Jag träffar människor tre gånger i veckan och de andra fyra är jag med mig själv. Under sommarmånaderna kan det bli lite mer för att solen ger i alla fall mig energi. Du bestämmer över din tid och vad som får dig att må bra. Precis som du så hämtar jag energi genom att vara ensam som jag sedan kan använda för att vara social, till skillnad från extroverta människor som hämtar energi av att vara med människor. Alla är olika, inget är bättre eller sämre. I ett avsnitt av Psyket i P1 så pratar jag om mina ensamstrategier för att "fylla på". Om du söker efter Psyket + Sandra Beijer i din närmsta poddapp så hittar du avsnittet! kram. ▷ Sandra fina Sandra! Skulle inte du kunna skriva ett blogginlägg med dina bästa tips mot ensamhet? Är rätt mycket hemma själv då jag jobbar mkt under tex somrar och så- när resten av min familj är på landet. Försöker alltid få kompisar att bo hos mig när jag är hemma själv, kan liksom inte vara för mig själv. Att äta middag själv känns så sorgligt (fast det egentligen inte är det!!), att sova utan andra människor i rummen intill, att tvätta själv, att inte komma hem till en familj som skramlar och lagar mat och visslar osv. Det är ju inte hållbart att inte klara av att ibland vara hemma själv. Vilka är dina bästa tips? Du är bäst. Glöm aldrig det <3 puss och kram! ▽ Hej och puss <3 Tyckte dessa två frågor passade lite ihop, för även om jag behöver vara mycket själv för att palla vara en trevlig person tycker jag det kan vara ganska svårt att vara ensam. Sån dålig mix! Det är nog därför jag trivs så bra att vara i förhållanden, för att vara ihop med någon är för mig mycket att hänga bredvid varandra och inte prata och vara själva tillsammans utan att för den skull vara ensam. Men om man är singel sitter någon inte bredvid. Eller jo, såklart om man har en inneboende eller kompisar som sover över jämt, men precis som du skriver är det nog också bra att öva på det där, att orka vara själv. Jag tror på många sätt att det här med att vara själv och inte ensam är något man övar upp med ålder. Man lär sig lite i taget vad man mår bra av och hur stora doser av ensamhet man behöver. Här kommer lite konkreta tips i en punktlista: Prata med dig själv. Lite märkligt tips men att fråga sig själv högt vad man är sugen på att göra, äta eller se för film funkar. Kan bli oerhört deppig av att inte ha pratat på flera timmar. Man kan prata med sig själv då. Göra en liten lista. Lika ofta som jag gör listor på jobbet vad jag behöver beta av under dagen gör jag listor vad som ska göras hemma. Vattna blommor, sortera bokhyllan, göra en ansiktsmask, skriva ett blogginlägg och så vidare. Ensamheten kan ibland komma smygande som ett blött täcke men om man är lite i rörelse skrämmer man bort den. Ta promenader. Ut och gå! I söndags var jag exempelvis själv hela dagen. Men istället för att sitta framför datorn hela dagen gick jag ut, satte på ett sommarprat och tog en lång promenad med en kaffe och sedan kändes kvällen inte alls lika lång. Okej, grät en skvätt där på kvällskvisten men det är också okej. Planera saker. Om man vet att man ska vara ensam måndag och tisdag kan man ju planera roliga saker framåt att se framemot. En fika, en öl, ett muséebesök. Jag tror väldigt mycket på ordning och reda-strategier för att inte slukas upp av mörka känslor. Man är ju bara ensam _just nu_ och inte sen. Om du har en mysig kompisdejt dagen efter kan ni ju chatta och planera kring den. Sysselsätt dig med grejer du tycker om. Jag vet att många tycker att det är tråkigt att laga mat själva. Men jag tycker att det är jätteroligt för att laga mat är mitt intresse. Istället för att jag öppnar kylen och ba jaja jag borde väl äta nu.. tänker jag: hmm? kanske man skulle testa att fritera tofu, det har jag ju aldrig gjort? och boom har man skapat sig ett litet projekt. Ditt projekt behöver ju inte vara mat, men det är ganska tacksamt för alla behöver ju käka. Men projekt är bra. Hur som, ensamhet är en övning och jag tror det är viktigt att försöka behålla den positiva andan för att orka. Jag vet att det kan låta glättigt, men hellre glättig än jätteledsen. För jätteledsen blir man ju ibland ändå, men om man kan vara snäll mot sig själv händer det ju mer sällan i alla fall. Lycka till <3 ▷ När ska du berätta vad som hänt mellan dig och E? ▽ Jaa du. Vem vet? Måste man? Anledningen att jag ens tar upp denna fråga nu är för att de senaste två veckorna har den dykt upp _varje_ dag. I varje inlägg oavsett vad det handlat om, i instagram-dms, mail, till och med när jag var ute. Shit pommes. Jag förstår er nyfikenhet absolut. Men ni måste komma ihåg att även om en blogg kanske är en sorts såpa man följer om en människas liv, så är det inget färdigskrivet manus. Det är mitt liv det handlar om. Alla ni som skriver att ni tycker "ni har rätt" att få veta: Hur tänker ni då? Ni har inte rätt till mitt kärleksliv. Jag väljer hur lite eller hur mycket jag vill dela med mig av. Och det finns alltid anledningar bakom varför det är så och på vilka sätt jag väljer att göra det på. Ibland behöver jag skriva av mig. Då gör jag det. Ibland är jag ledsen och orkar inte prata och bara fylla denna plats med grejer jag tycker är fina, då gör jag det. Ibland handlar det om något helt annat vad som, som för vem som helst. Det finns ingen "karriärsmässig bloggstrategi" hur mycket eller lite jag väljer att skriva om mig själv här, det handlar bara om hur jag mår och vad min magkänsla är just då. Och särskilt när det handlar om ytterligare en person, en person som kanske inte alls vill synas på en stor plattform, då blir det ännu mer komplicerat och absolut _ingen_ läsares rätt. Jag och E sågs förut och just nu gör vi inte det. Han är en så fin person jag tycker väldigt mycket om och vi är inte arga på varandra. Jag vill inte skriva mer om detta just nu, jag gör det säkert sen när jag känner att den tiden är kommen och jag har något att säga om saken. För tillfället är det mycket tankar jag själv behöver formulera klart i mitt huvud innan jag vill dela det med hundratusentals människor på en blogg. Respektera det. Tack och puss. ?
