Dags för den sista delen med historier från era liv - där ni berättar om en favoritgrej som hänt under hösten. Tack för att jag fick läsa. Grät varje gång jag gick igenom kommentarerna på ett sjukt sätt. Här kommer sista delen. Kanske även vara min favoritdel den här gången. Del 1. Del 2. Del 3. ▽ Har fått en ny kompis som bjöd på kantareller tre gånger på en vecka. ▽ För ett par veckor sen på ICA, en pappa bär sin kanske femåriga dotter på armen och låter henne välja nektariner, hon studerar frukterna och klämmer lite försiktigt på dem och säger ”men pappa frukt är faktiskt precis som med människor, det gör inget om skalet är lite fult för det är insidan som räknas” Fick ögonkontakt med pappan och log stort mot honom. Stoltheten i hans blick och hennes fina ord levde jag på resten av kvällen! ▽ Var så full att jag inte hittade hem, ramlade och svor åt främlingar. Att han mötte mig ledsen och förvirrad klockan halv sju på söndagsmorgonen i en viadukt mitt ute i ingenstans. Tänker på honom när blåmärkena och skrapsåren gör ont. ▽ Typ tio personer, oberoende av varandra, har berömt min handstil under senaste två veckorna? Känner mig så NÖJD och STOLT och har absolut hybris. ▽ Jeg skulle aldri date en mann med barn, men i sommer møtte jeg en mann med en datter på tre år. Jeg møtte henne nå for noen uker siden, og hun er en fantastisk liten frøken. Og han er så fin med henne at jeg bare blir mer forelsket i han. ▽ På promenad tillsammans. Min mamma hejdar mig mitt i steget och utbrister att jag ser ut som mormor. De murriga gröna byxorna, den rosa sjalen som fladdrar runt mitt huvud. Det blir varmt och gott om magen med hög midja säger jag. Mamma kikar in i mitt öga, undrar om mormor kröp in i mig. Vi skrattar varmt. Jag saknar min mormor så smärtsamt mycket. ▽ När vi nu bor 50 mil ifrån varandra så ringer min nittonåriga lillebror mig nästan varje dag. Det hade jag aldrig kunnat tro, så mycket som vi har bråkat ▽ Träffade tillslut den där killen från tinder som tjatat i ett halvår om att ses och tänker det va då fan att jag skulle missa sex månader av asgarv pga jag trodde han bara ville ligga. ▽ När vi firat vår ettårsdag med en heldag tillsammans och när han går säger ”det här var ju lätt topp 3 dagar i livet”. ▽ Gick och kallbadade för första gången. Själv. Och kom ett steg närmre person jag vill vara. ▽ Jag bad honom att dra åt helvete och just där och då så försvann alla känslor jag någonsin haft för honom och jag är så jävla jävla fri. Ps dumpa era killar. Jag lovar. Det blir bättre. ▽ Jag voltade med cykeln och fick komma in på ett väldigt tidigt ultraljud för att se att det lilla hjärtat fortfarande slog. Och där låg en liten mini-människa och sög på tummen och viftade på benen och min sambo höll mig hårt hårt i handen. ▽ Var på en tinderdejt för fyra dagar sen och ga-BOOM, har aldrig känt såhär för en annan människa under mina 29 år?! Igår var första natten sen vi sågs som han inte sov över hos mig, och istället pratade vi i telefon i tre timmar trots att jag hatar prata i telefon och vi kommer ändå ses idag! Fattar inte vad det är som händer men han tog mig väl med storm när jag bara förväntade mig just another lagom handvarm tinderdejt! ▽ När jag cyklade hem från fancy hotell vid två på morgonen när jag skulle upp för jobb klockan sex, hotell där jag precis knullat skiten ur posig amerikansk VICE-kille som jag aldrig kommer träffa igen kände jag ändå att fa-an vad bra det var att jag tog mod till mig och lämnade killen jag älskade, men inte var kär i ▽ Jag bor i Stockholm och morfar i Norrland. Han är blind och lägger lokaltidningen på hög så att vi kan gå igenom alla när jag kommer. Men nu har jag skaffat en onlineprenumeration på Tidningen Ångermanland så vi kan gå igenom nyheterna tillsammans per telefon varje dag ▽ Jag har slutat titta på klockan. Kan människor bara släppa att allt handlar om tid och minuter. Att hela tiden springa till saker. Kan jag bara inse att 4:ans buss till Gullmarsplan går var femte minut. ▽ Jag har åkt Transsibiriska järnvägen, Skövde-Beijing! Det var på en väldigt lyckad första dejt som jag blev tillfrågad om jag ville åka, utan att dejten visste att det var en resa jag drömt om sedan jag var barn. Ett fåtal dejter senare sitter vi på tåget, på väg att korsa en hel kontinent men fortfarande främlingar för varandra, även om det kändes som om vi är en och samma person. Mitt mål var att uppleva och återge i teckningar och foton vad som hände på tåget, mellan passagerarna, i den här intima och smått klaustrofobiska miljön. Istället blev det en underbar, magisk och också hjärtslitande historia om mig, om oss, som jag skrev ner, blödde ner, i ord i min skissbok. Gråtande flög jag hem från Beijing, ensam, och vi har inte setts sedan dess. ❤️ imagesource 1 & 2.
