▽ Godmorgon. En fundering om att träda in i en ny relation efter ett väldigt tungt och ledsamt uppbrott – anser du att det är viktigt att prata om det som varit, och brukar du prata om det med en ny person? (Alltså efterskalven av ett sådant uppbrott, inte själva förhållandet och uppbrottet i sig utan mer ens känslor och sorg och hur man hanterade det, vad man lärt sig och vad man behöver, ungefär så). Eller anser du att det inte är alls nödvändigt utan tar det som vilket samtalsämne som helst om det skulle råka komma på tal? Eller, tycker du att det är alldeles olämpligt att prata om det med en ny person som man vill bygga någonting eget och helt nytt tillsammans med? Jag menar en sån person som får en att vilja våga vara sårbar igen. ▷ God morgon. <3 Jag förstår att detta är olika för alla, men för mig känns det viktigt att reda ut varandras historia. I alla fall när man bestämt att man är ett par. Precis som du skriver handlar det kanske inte om att prata om allt man upplevde i en tidigare relation, utan mer om efterskalven, varför det tog slut och så vidare. Har man varit med om ett extra jobbigt break-up så kanske det är särskilt viktigt. Avslutet som hände mig i årskiftet 2016/2017 skakade mig i grunden och jag har känt ett behov av att förklara det i relationer efter det. Tänker liksom att vissa skeenden oavsett om det grundar sig i en kärleksrelation eller inte, formar en, på gott och ont. Och genom att berätta ger man sin partner byggstenar för att kunna bygga ihop en mer komplex person av vem man är. Och vice versa. Kram till dig. ▽ akut hjälp från andra som varit i samma sits!! hur gör man slut med någon man älskar djupt, men inte känner sig kär i längre? har varit ihop i 5 år med den _perfekta_ pojkvännen men allt jag kan tänka på är alla andra jag egentligen vill ligga med. han kommer bli helt förkrossad och inte förstå varför, knappt jag kan förstå varför jag vill göra slut på ett ”perfekt” förhållande och vet att ett break-up kommer innebära ett år av hjärtesorg då jag älskat att dela mitt liv med honom. men när man känner att man måste vara full för att stå ut med att ha sex med sin pojkvän är det dags att göra slut eller hur? ▷ Dags att göra slut. Verkligen dags. Här kommer ett råd från en som levt i 35 år och har 3 långa relationer i bagaget: Ingen dör när man gör slut. Allt går över. Fastän man inte tror det. Jag får en känsla av att du är runt 20-25 (?), för en återkommande tanke i göra-slut-frågor jag får av läsare som kanske e ihop med sin första person är att man tror att ens partner inte kommer klara sig utan en. Även jag trodde det i mitt första förhållande. "Hur ska detta gå??! Hur ska han klara sig utan mig?! Vi som byggt upp ett LIV ihop!?" Men vet ni - Hen kommer klara sig och du kommer klara sig. Vad som är värre är att låta något vara kvar i ett förhållande den ena inte vill vara i. Det är inte ett perfekt förhållande. Tro mig. Hallå!! Livet händer där ute jättemycket! Ligg med dom du längtar efter att ligga med om du vill det!! Ett år av potentiell hjärtesorg är inte katastrof. Det betyder att förhållandet var värt något. Det band ni hade kommer aldrig någon ta från er. Det ni hade, har bara ni. Och det kommer blekna till fina minnen sen. Och du kommer hamna i andra förhållanden som du kommer tycka är helt perfekta dom med, ännu mer perfekta till och med kan jag typ svära på. Så funkar nämligen livet. Men jag vill också understryka: ett år av hjärtesorg innebär inte 24/7 djup sorg. Det går upp och ner som allt i livet. Och att må riktigt dåligt är också att nå toppar ibland man inte kan göra annars. Och att våga kasta sig ut och vara singel är bara det en sån kick och kommer öppna nya världar och äventyr du aldrig hade fått annars. Du är värd massa bra nyktert sex ☺️ Lycka till, det är inte farligt att göra slut, även om det känns så.
