Här kommer några fler historier om bra saker som hänt er på sistone. Man blir så glad av att läsa de här alltså! Del 1 finnes här. ✩ Rökte en cigg på min balkong och såg två killar på gatan som med största sannolikhet inte hade sett varandra på ett tag och kanske inte ens förväntades att ses. Dom sprang mot varandra och kramades och dom var SÅ glada och jag ba fylldes med kärlek över hur lyckliga dom va att ses??!? ✩ Jag flyttade in i min egna lägenhet som bara är min min min och mina regler gäller!! Här får en röka cigg i soffan under tentaplugg, onanera i badkaret med öppen dörr och kolla på dåliga serier hela söndagar! Känner mig fri som en fågel!!!! ✩ I fredags klockan 15 frågade min pojkvän hur intresserad jag var av att göra något sjukt spontant. Jag sa 100%, och sex timmar senare låg vi i hotellsängar i London med utsikt mot Themsen. Min plånbok grät lite, men jag mådde hundra gånger bättre än på flera månader. ✩ när jag och min kille som jag fortf knappt kan fatta är min kille för han är det finaste jag mött satt hopträngda på en rökig och högljudd restaurang i tokyo och ba tittade på varandra och han sa jag vill ha en familj med dig ✩ min mentor är den coolaste, smartaste och roligaste femtioplussare jag någonsin träffat. igår hade jag ett samtal med henne som handlade om att jag känner att jag måste vara extremt snäll för att annars kommer ingen vilja vara vän med mig. Hon svarade utan att blinka "om vi varit mer jämnåriga hade jag gärna varit vän med dig". ✩ Har träffat någon som fått mig att dö den psykologiska döden. Alltså det där som händer vart sjunde år - att livet så som man känner till det försvinner, och en ny verklighet utkristalliseras kring en. Det handlar om kärlek och förälskelse. Hela mitt liv har jag trott att det där måste se ut på ett visst sätt. Men med min nya person är det annorlunda. Jag tänker på vår kärlek lite som en Benjamin Buttonhistoria, bakvänd. Första dejten i höstas var inte speciell för varken eller av oss. Efter några veckors dejting var det fint och lätt, men jag var inte golvad. Men så började en märklig känsla krypa inpå. Är jag kär? I söndags försökte jag sova, låg på hans bröst kunde inte slita blicken från hans stora pupiller. Han är perfektion. Min hjärna fattar fortfarande inte att det kan funka såhär. Jag visste ju allt om kärlek. ✩ Nu har det gått två månader och en vecka sedan vi sa hejdå, lovade att inte höra av oss till varandra och gjorde slut. Under dessa två månader har jag varit närhetstörtandes och haft rebound efter rebound med snabba kickar och distraktion från honom. Men nu häromveckan blev jag så matt när jag skulle svara på ett tindermeddelande och insåg att jag är så fruktansvärt jävla färdig med alla snubbar, raderade tinderhelvetet och nu ska jag bli min egen igen, utan att vilja eller behöva vara någon annans. För jag är som havet, och mig äger ingen. ✩ Kan inte komma på någon extraordinär händelse men är så himla glad över att få leva detta livet. .
