Jag tänker på avgörande ögonblick och att det alltid finns ett sådant, ett när man bestämmer sig. T. Min första pojkvän. Vi hade kysst varandra för första gången bakom ett draperi på en nattklubb på Riddarholmen. Fyra timmar utan uppehåll världens längsta kyss. Jag hade glömt min halsduk innan jag åkte hem, han hade hittat den. Han skrev att han kunde komma till mig och lämna den på lördagsförmiddagen. Jag bodde fortfarande hos mina föräldrar. Jag sprang nerför trapporna, han väntade utanför. Han gav mig halsduken i en systemetpåse. Innan han gick vände han sig om, log snett och blinkade mot mig. Jag tänkte, Japp absolut kär. Jag är helt absolut dödskär.L. Vi hade dejtat i tre månader. Jag var så velig. Det hade varit slentrianmässigt i slutet med T efter nästan fyra år. Var livrädd för att hamna i något sådant igen. L lät mig vela fram och tillbaka, månad efter månad. Hemmafest i februari, vi satt på vardera sida av ett vardagsrum. Våra blickar möttes rakt över rummet. Han hade på sig skepparmössa, en svart lock hängde i pannan. Där och då - hans ögon, något monumentalt rakt ner i maggropen. Jag blev så skakad att jag fick lämna rummet. Han följde efter mig, bar upp mig, tryckte sin kind mot min rygg. Kär, absolut dödskär, tänkte jag.M. Vi hade träffats tre dagar innan jag skulle flytta till Paris. En helg tillsammans och sedan tack och adjö. Men det gick inte. Jag flög hem till Stockholm fast jag var sjuk. Jag var så sjuk. Jag hade hög feber och - vad det senare skulle visa sig - stämbandsinflammation. I fyra dagar låg jag i hans säng innan jag flög tillbaka. Han pluggade och kom hem på luncherna med donuts. Det var det enda jag kunde svälja. Vi kände inte varandra. Första natten vände han sig mot mig och sa, Bara så du vet går det bra om du dreglar. Hans ögon var orimligt blå. BANG. Dödskär.B. Ellegalan om en timme, jag stod i min hall i fotsid klänning och löshår. Veckan innan hade jag köpt en tågbiljett till Göteborg på vinst och förlust för att se om vi var kompatibla mer än bara i chatformat. Nu hade han bokat samma slags biljett till Stockholm över helgen. Det hade gått en vecka sedan vi senast sågs. Tänk om allt bara var konstruerat i mitt huvud? Jag hade börjat röka igen. Tog djupa halsbloss på balkongen innan det knackade. Där stod han utanför min dörr som en Tim Burton-karaktär i svart rock, svart långt hår och lika svarta ögon. Det var midvinter men allt med honom kändes varmblodigt. Japp, tänkte jag. Hundra procent dödskär.
