Nu har vi kommit till den femte rätten i serien av klassiska italienska pastarätter som jag lagar under hösten. Om någon undrar om det finns någon logik i ordningen så gör det inte det. Jag väljer det som jag blir sugen på av det ni vill att jag ska laga! Den här gången var jag på jakt efter en pasta innehållandes grädde, vilket var lättare sagt än gjort. I Italien undviker man ju helst grädde i pastarätter. Men jag hittade i alla fall ett undantag - pasta al limone. Tillagas i och för sig ibland med ricotta istället för grädde, men den versionen struntar vi idag. Den känns för somrig. Det här receptet kommer utsprungligen från Amalfikusten, den södra del av Italien där citronerna ska vara som allra godast. Tyvärr hade jag ju inga amalfi-citroner i detta recept, men det blev bra ändå. Obs viktigt att du använder ekologiska citroner. Vi kommer använda hela citronen och då vill vi INTE ha en massa bekämpningsmedel. Du behöver för 2 personer: Spaghetti eller annan liknande pastasort. 1,5 dl grädde 1 ekologisk citron En näve parmesan En liten näve persilja Svartpeppar & salt Koka upp rikligt saltat vatten i en kastrull. Riv av zesten från citronen. Zesten är det gula på citronskalet. Bryn det på medellåg värme i en klick smör och några skvättar olivolja. När det börjar dofta citronigt, häll i grädden och låt allt ihop puttra in sig på låg värme. Lägg i spaghettin i pastavattnet och koka två minuter under al dente. Häll sedan en halv dl av pastavattnet i stekpannan tillsammans med spaghettin, riven parmesan och hackad persilja. Pressa sedan över saft av en halv liten citron (kanske typ en matsked saft?). I med rejält med svartpeppar och låt puttra ihop två minuter tills pastan är klar. Rör om mycket. Du vill inte att grädden ska vara rinnig, utan allt ska ha joxat ihop sig. Smaka av med salt. Servera genast med lite mer parmesan och svartpeppar på toppen. Jag pyntade med smala strån av citronzest som jag skar av med äppelskalare. Din Pasta al limone är klar! För en citronlover som jag själv tycker jag denna pasta var extremt god. Det är så knäppt att man med så få ingredienser kan få något att smaka så mycket. Pastan blir alls inte sur om någon skulle känna sig oroad kring detta. Istället har den en syrlighet och sälta som passar så fint till grädden. Inget känns liksom övermäktigt. Tror att den skulle passa utmärkt som bas till de flesta (oitalienska) pastor med grädde i. Tidigare pastaklassiker jag lagat hittills: Fagiolini e patata al pesto Spaghetti alla puttanesca Cacio e pepe Pasta pomodoro
