Hann knappt blinka så var helgen slut, så kändes det. Tror det kan bero på att jag tillbringade lördagen med att mestadels vila. På fredagen var jag hemma hos min kompis Marica och drack öl till mycket sent. Även om maj kanske inte riktigt är här temperaturmässigt är i alla fall de ljusa nätterna i högsta grad närvarande. Lördagsbrunchen blev McDonalds i sängen. Länge sen jag var så bakis som jag var i lördags. När man är helt tung ända ner till tårna. Verkligen ovärt. Hur som ska man bara ge sig själv presenter då. Som detta. På kvällen lagade jag mac & cheese på 4 ostar. JO TACK DET VAR GOTT. Många undrade om recept, jag höftade lite men såhär: Sätt ugnen på 225 grader. Bryn vitlök, schalottenlök och chili i en stekpenna, blanda ner ett halvt litet paket grädde, nån nypa vetemjöl och riven manchego, gruyere och cheddar (det var dom ostar jag hade hemma). Smaka av med salt och peppar. Blanda med al dente makaroner (jag använde strozzapeti) i en ugnsfast form. Riv över parmesan. 25 minuter i ugnen. Klart. Mmmm ost...pasta... Åt framför en film och somnade klockan 11. Dagen efter var det söndag. Vi bestämde oss för att gå ut och äta finlunch på Pelikan. Alltså det här gör mig så ledsen? Självklart ska inte ställen var fulla, men jag hoppas verkligen inte Pelikan tvingas stänga. Stockholms bästa husman. De har funnits sedan 1600-talet och legat på Blekingegatan i hundratio år. Jag åt vegetariska kroppkakor med svamp. Sjukt goda. Ja det var den helgen, varken mer eller mindre. Tror inte direkt att jag kommer minnas den om femtio år, men likväl var det min helg.
