Nu ska vi prata om kroppens största organ - nämligen HUDEN. Hud är ett väldigt vackert ord för övrigt!! Varm och lent och varmblodigt. Jag hyser en hatkärlek till min egen. Jag tycker ju om den för att den är min och för att den fyller sitt syfte på många sätt. Men jag blir också oändligt irriterad över den på vintern. Min hud hatar nämligen kyla och mörker. Så fort det börjar blåsa kallt och luften blir torr spricker mina händer upp. Det börjar klia knävecken, ögonlocken svullnar. Jag vaknar med rivsår över rygg och mage som jag gett mig själv sömnen. Förbannade jäkla hud, tänker jag då. Jag har haft eksem hela mitt liv men vänjer mig egentligen aldrig riktigt. Det kliar och är fult och gör ont. Men ni vet väl hur man behandlar organ (och människor) som trilskas? Man är snäll mot dom. Tar hand om och vårdar. Mitt eksem får inte stoppa mig. Jag måste kunna fortsätta med allt jag tycker om trots att det är oktober, november, december, januari, februari, mars... (hjälp...) Läs mer om ACOs senaste initiativ Min hud ska inte stoppa mig HÄR.
