Jag har jubileumsvecka! På måndag fyller bloggen 20 år.Idag tänkte jag att vi skulle prata om stil. Jag skulle säga att min stil har spelat en ganska stor roll i den här bloggen. Min platinablonda page med spikrak lugg och vippiga kjolar var kanske det som gjorde att jag "breakade" på internet. Under den här tiden fick jag också många mejl från tjejer som skrev att de vågade ha på sig vippiga klänningar och rosetter i håret på grund av att jag hade det. Jag hade nog inte vågat klä mig så "extremt" om jag inte haft bloggen. Mina läsare gjorde mig modig – de fick mig att våga ta ut svängarna. Tack för det :DKläder och stil är absolut fortfarande ett av mina stora intressen, självklart måste vi dedikera ett inlägg till det.Här kommer några olika stilar jag haft genom åren. Egentligen har jag väl alltid varit "sann mot mig själv" eller hur man nu ska uttrycka det. Sedan jag var 16 år har jag burit minikjolar med hög midja och haft ett evigt flirtande med sextiotalet. De första åren av bloggandet, 2005–2006, var väldigt anonyma. Man skulle helst inte visa sitt ansikte på bild. Jag laddade upp mina outfitbilder på en annan sajt om stil, där man i stället kunde följa mig.Minns att jag någon gång la upp en outfit på bloggen och direkt fick kommentarer i stil med:"Vem tror du att du är?" och "Du måste verkligen älska dig själv."Det ansågs inte fint att ta bilder på sig själv – och ännu mindre att ladda upp dem på en blogg. Min blogg slog igenom under våren och sommaren 2007. Jag skaffade systemkamera, blev singel, gick ut Berghs och flyttade utomlands i tre månader. Det var mycket som hände på en gång och jag berättade öppet om det mesta. Här en outfit från maj 2007, innan vi gick på en indieklubb som låg i Chinateatern. Bra lokal för klubb förövirgt!! Hade lätt kunnat bära detta även idag. I juni 2007 flyttade jag till New York för att praktisera på en reklambyrå. Där färgade jag håret silvervitt, och det var nog efter det som bloggen slog igenom på riktigt.Den här bilden på mig i en Anna Sui-klänning på vår brandtrappa blev väldigt delad – och när jag frågade på Instagram vad ni minns från de här 20 åren, var det många som nämnde just den. Annan grej som var mitt signum var det här glasögon-spännet som jag hade i luggen. Det var från mitt åttiotal, hade det som liten. Kunde få brev hem av läsare som skickade mig nya såna som de hittat på loppisar! Det går nog inte att ha ett stilinlägg utan att nämna Ludvig. Vi var ihop 2008-2012 och våra stilar var sammansmältna. Han var en dapper fifties boy och matchade sina strumpor med mina prickiga klänningar. Under en period var han nästan som en ytterligare huvudkaraktär. Alla dagens outfits på slutet av 00-talet togs bredvid min japanska Amelie från Montmartre-poster i mitt vardagsrum på Norrtullsgatan. Mitt intresse för designerväskor och flotta märken har alltid funnits där. Denna smöriga blå Alexa från 2009 var en trogen följeslagare. Lät även sy upp en Miu Miu-kopia som jag hade jäääämt. En bild på mig i den klänningen hänger i Nordiska Museets fasta utställning. I början av 2011 påbörjades processen "färga tillbaka håret". Det var INTE en kul tid. Hade ful hårfärg och dålig kvalité på håret i säkert två år. Att vara platinablond i nästan fyra år var kul, men inte så kul för håret. I samma veva började jag också röra mig bort från femtiotalsklänningsstilen. Jag bodde i USA och folk var inte alls uppklädda på samma sätt som i Stockholm. T-shirts, kjol och klumpiga sneakers blev det oftast. Älskade den här hajtröjan. Även knytblusen var en stor del av mitt tidiga tiotal. Hade massor av varianter men denna var min bästa. Använde tills den blev genomskinlig. 2012 blev jag singel vilket var ett trevligt lyft för min stil. Jag sa adjö till rosetter och hårspännen för gott och fick nån slags mer kul klubbig stil. Buffalors, magtröja och extremt korta kjolar. Kortade kjolarna ytterligare hos skräddare. Här en Batman-magtröja som var en favorit Kiss the boys and make them cry :') Den sportiga hipsterstilen var en stor del av mitten på tiotalet. Omfamnade den på mitt sätt med vintage varistyjackor och American Apparel-skolflickekjolar. Samt sotarmössan, bodde i en sån, vilket alla på Söder gjorde I guess. Pressfoton för Rodeo i Adidasjacka, 2014. Designade en klädkollektion för JC 2014 som gick i matt denim och gulddetaljer. Älskade den! Jeansjackan bär jag än. Färgade håret som Ginger Spice 2015, alltså rött med blonda slingor fram. Blev även platinablond igen under kort period i slutet av 2015. Inte värt det!! Gul i håret i en evighet sedan när det skulle bort. Singel igen 2017 vilket är lika med singelstil, vilket är lika med lackkjol. Började blogga på Elle 2018 och fick därmed inbjudningar till Ellegalan. Mycket blek och svartklädd och var min stil häromkring. Magväskan från Gucci var en favorit. Att vara feminist var en trendig accessoar i slutet av tiotalet. En sak värd att nämna är väl mängden smink jag burit genom åren.Hela tiotalet var sminktungt för alla. I början av decenniet var det mer kul och quirky med vintagetwist, i slutet gick det över i jordiga toner och "contouring" à la Kardashian.Jag har alltid haft ett stort självhat kring mitt utseende, särskilt mitt ansikte. En stor del av min sminkrutin gick ut på att försöka gömma det.Men det går ju inte att gömma ett ansikte.Jag är glad att Didrik kom, och att jag liksom slutade orka hata mig själv – i alla fall inte på samma nivå som tidigare.Alla är finare i mindre smink. Det kanske låter förmätet, antifeministiskt eller vad vet jag. Men det finns en skillnad på att sminka sig för att det är kul, och att sminka sig för att man är orolig att folk ska bli rädda om man visar för mycket av hur man egentligen ser ut. 2019. Gardinluggs-eran påbörjades. Skulle ta en evighet innan jag fattade hur man stajlade, men vi hänger ihop än idag. Såg på Tiktok i förrgår att gardinlugg är "OVER". 2020! Min fulaste period i livet kanske? Det var pandemi och jag hade nyss träffat Björn. Klippte lugg på salong och det blev KATASTROF. Hur kan man ens klippa en såhär ful lugg? Tog månader för den att växa ut, månader av dålig hårdag varje dag. Inte kul. Oktober 2020 var jag äntligen ute ur fasen och klippte mangalugg istället. Urringat var verkligen min grej under pandemin. Sen blev jag gravid.Först dolde jag det med stora skjortor och fick upprepade kommentarer i stil med: "Varför har du ändrat stil?!" Fattar ni inte att jag försöker dölja min mage? tänkte jag då. När graviditeten var ute gick jag tillbaka till min vanliga stil- ish. Använde mina t-shirts som magtröjor och levde i tajta gravidkläder som tajts, leggings och åtsittande klänningar i jersey. Här är ett blogginlågg med kläder från när jag är gravid en vecka i juni. 2022 var ett sökande år tillbaka till min klädstil. Men på sommaren kom jag i mina gamla kläder igen och brösten läckte inte på samma sätt (sorry för too much info men man är en läckande vålnad de första månaderna). Sällan har jag varit så sugen på KLÄDER och ha på mig OUTFITS. Hejdå mamma var det enda jag kände 2023 - 2025. Hur jag ser ut nu vet ni redan. Har försökt omfamna färger som passar min hudton aka "min säsong". Aldrig gjort förut. Istället för att söka hög kontrast testar jag låg kontrast, vilket jag tycker passar var jag är just nu. Men såklart lite glitter och kul, det får man alltid plats med.Hej!
