Hej! Jag heter Sandra Beijer och idag börjar jag blogga här på Elle. De flesta av er som hittat hit har kanske koll på mig, men när man flyttar från en plats till en annan tycker jag det är på sin plats med en presentation ändå. Så. Här kommer en. Jag heter då Sandra och är 33 år. Jag har bloggat i snart 13 år, började när jag var 20 år och har bloggat hela mitt vuxna liv kan man väl säga då. Även om det här är ett jobb för mig numera är det lika mycket min dagbok, mitt fotoalbum, min loggbok, anteckningsbok och extra kroppsdel. Ja, ibland känns det faktiskt nästan så, som att bloggen är en lika stor del av mig som en arm eller ett ben. Härinne skriver jag om vad jag hittar på, vad jag har på mig, vad jag tycker om, böcker jag läser, filmer jag ser, saker jag tänker på, grejer jag känner. Jag har en förkärlek för fredagar, pasta carbonara, northern soul, kärleksromaner och askorta kjolar. Yrkesmässigt bloggar jag inte enbart. 2014 kom min första roman ut och sedan dess har jag gett ut ytterligare en och några noveller. Jag tycker om att grotta ner mig i svärtan och det som känns och skaver. Feel-bad kallade en journalist det jag skriver en gång och det stämmer nog ganska bra. Är du sugen på att läsa hittar du mina böcker i närmsta bokaffär. Utöver författandet skriver jag även krönikor och lite annat smått och gott, i höstas översatte jag Rupi Kaurs poesisamling Milk and Honey exempelvis. Här är min portfolio om du vill se vilka skrivgrejer jag sysslar med utöver bloggen. Tidigare jobbade jag även som copywriter på reklambyrå i sju år. Fyra år i Sverige och drygt tre i New York. Jag sa upp mig 2013 när jag fick mitt första bokkontrakt och sedan dess har jag jobbat som frilans med skrivandet och bloggen. Jag bor på Södermalm i Stockholm, vid Nytorget i en lägenhet om 57 kvadratmeter som jag älskar. Hoppas jag bor här jättelänge till!! Mina vänner är en enorm del av mitt liv. Jag har ett stort socialt behov och tillsammans reser vi till nya platser, barhänger, går långpromenad, klappar på hundar, har maskerad, dansar på fest och lagar middagar till varandra. Mina kompisar är intelligenta, känsliga, omtänksamma och knäppa i huvudet. Precis som det ska va! Tycker jättemycket om kläder också. Annars vore jag ju inte äkta bloggare hehe. Ledorden i min klädstil är kanske sextiotalets franska yé-yé girls, seriefigurer, nittiotal, Spice Girls, gamla musikaler, marinblå, pastell, preppy, lite knasigt och att varje dag faktiskt kan va fredag. I alla fall utseendemässigt. Ser du mig på gatan har jag med största sannolikhet stora hörlurar på mig. Jag lyssnar på musik jämt, alltså JÄMT. Så med jämna mellanrum kommer det spellistor här. Till dess kan du följa mig på Spotify om du vill. Är feminist såklart. Tror stenhårt på att bryta den sk ”goda stämningen” och genusglasögonen är alltid på. Ska bli intressant att följa detta valår. Tror vi kommer lära oss mycket politiskt och feministiskt, både om oss själva och varandra. Ser framemot det. Annars tittar jag på sjuttioelva TV-serier, lagar pasta så fort jag får chansen, promenerar nästan överallt, drömmer om att bo på en varmare plats ibland, försöker leva med någon form av inneboende kompass om att saker löser sig till sist, men har en tendens att drömma alldeles för romantiserade storslaget. Går sönder ibland men blir alltid hel igen. Det kommer ni som tvekar också bli, det är sen gammalt, jag lovar. Och om livet ändå vore en sextiotalsmusikal i technicolor va? Jävlar vad fint det skulle vara. Kanske blir det så en dag. Man kan ju hoppas. 💛
