När jag skulle göra kejsarsnitt så kunde man inte ha några smycken under operationen (obvi). Så jag tog ut alla örhängen kvällen innan. Men när jag kom hem kunde jag inte sätta i dom igen. Och så förblev det i ett halvår. Hålen blev bara irriterade, som om min kropp var för aktiv. Alltså inte aktiv som i rörlig, utan aktiv som i aktiverad. Att amma tycker jag verkligen känns precis så, som om man nästan skulle kunna lysa i mörkret för att allt i en är så IGÅNGI juli fungerade det plötsligt att sätta i örhängen igen (varför vet jag ej). Sedan dess har jag haft olika örhängekonstellationer varje dag i ett enda stort njut. Saknat mina smycken. Här kommer en äkta bloggklassiker: i öronen just nu. I mitt vänstra öra har jag två hål. Där har jag i veckan haft en puss (ett x) från Syster PSamt ett S som i Sandra som min lillebror Jack gav mig för en herrans massa år sen. Tio år sen närmaste bestämt. I mitt högra öra har jag tre hål men funderar på ett till. Det vore kanske kul?Hursomhelst, från vänster:Den lilla pluppen är från Glitter. Så fin i sin enkelhet.Den tjocka huggiehoopen från ArketSymbolen som är kanske en pil (?) är från Syster PSlutligen är cuffsen från Annie FrostGlad söndag ⭐️
