✉️ Det kom ett brev från en Anna: Önskeinlägg: Massa bilder på dig när du är typ 20-22 och har på dig alla de där färgglada klänningarna. Vore så kul/mys att se! 📃 Kära Anna! Självklart löser vi detta. Låt oss hoppa tillbaka till 2007, 2008 och 2009 då jag var 23, 24, 25 och önskade inget hellre i livet än att se ut som en seriefigur. Man blir för övrigt lite sjuk i huvudet om man tänker att nollnolltalet var två decennier sen. Men det är samtidigt också tio år sen-ish. Där får man lite välja själv hur man vill tänka. Färgade håret vitt juni 2007. Var SÅ nöjd. Tog 6 (!) timmar hos frisören. Var 22, bodde i New York under tre månader och var singel som satan. Festade på Cobrasnake-fester i denna Anna Sui-klänning och dejtade gulliga killar från Brooklyn och Bronx. Sen var jag vithårig resten av min seriefigurs-period. Alltid stora rosetter i håret. Eller det här glasögonhårspännet från min barndom på åttiotalet. Kan sakna det lite. Jobbade som copy och tog många såna här webbkamera-bilder till bloggen från min kontorsplats. Rött + rött på vintern. Äkta blogg 2008-stil. Puffig klänning (hade extra tyll under), sjömanskavaj och vita strumpbyxor. Denna vintageklänning var en favvo. Om jag inte minns fel köpte jag den av en tysk modebloggare. Hade fräknar! Dom försvann efter jag fyllde 25. Trist åldersgrej kan man tycka. Påväg till Tranan. Kofta med S-emblem från Sonia Rykiel. Efterfest i Cannes i prickig klänning och glasögonhårspännet på plats. På midsommar i en Miu Miu-kopia som jag lät sy upp hos en skräddare. Den bor i min källare just nu. En fransk höst. Hur många hårband med rosetter hade jag? Det vet man inte. Många. Indiesnedluggen hängde kvar ett bra tag. Picknick med korsett, varför inte. Denna outfit var en favorit länge. En röd kavaj till den rosa klänningen. Råkade spilla svinstark gyro-dressing över klänningen en natt i New York som frätte bort färgen. Haha. Sjukt. Somrig i ränder. Hatt var ju nåt man sysslade med. Ja lite så. Gullig och liten är hur jag själv känner kring dessa foton 😌
