Jag fick ett Moschinoskärp i julklapp! Blev så himla glad, önskat mig ett sedan 2012. Oklart varför jag aldrig gick och köpte ett själv, men ibland blir saker bara inte av ni vet? Skärpet och jag connectade omedelbart, det var som att vi alltid hade hängt. Så här ser jag ut idag, denna tisdag i Stockholm. Mockakjol från Zara, topp från Pretty Little Things. Och skärp från Moschino då 😌 Jag ber om ursäkt att jag inte tagit med kameran på upptåg jag haft för mig på sistone. Sanningen är väl den att jag inte hittat på så mycket. Min sociala förmåga är på absolut low i januari. Har helt enkelt ingen större lust att hänga med folk. Det är okej för mig egentligen, jag vet att när våren väl är här blir det tvärtom. Just nu är det som att jag måste prioritera vad jag vill lägga energi på för att inte bli irriterad, stressig och trött. Då väljer jag hellre att gå upp tidigt, hänga på mitt kontor och gå hem sedan. Tycker inte ens att det är jobbigt (än), snarare tillfredsställande att lyssna in sin kropp. Jag är annars så fruktansvärt dålig på att säga nej. 2018 får väl bli mitt öva-på-att-säga-nej-år. Jag kan inte dricka öl ikväll, jag hinner inte lunch, jag kan tyvärr inte gå på det där mötet. Känner redan hur energin kapslas in i mig själv; jag sover bättre, skriver bättre, lagar roligare maträtter, vaknar tidigare. Kanske är hela nyckeln till att stå ut i kylan att lyssna av den och inte kämpa emot den. På ett sätt ett sorgligt vuxentecken. Man kan inte tvinga fram vårkänslorna, man kan inte leka fram solen. Man får anpassa sig tills termometern en dag visar lite högre igen.
