Sista dagarna av april, sen går vi in i en av mina favoritmånader: majI maj är hoppet uppe. I maj pirrar det nästan varje dag. Maj kan man bara gå rakt in i, redo att omfamnas av ljus. På Valborgsmässoafton är det årlig hattparad i Gamla Stan. Alla barn från de tre förskolorna sjunger vårsånger på Stortorgstrappan i egengjorda hattar för lättrörda föräldrar. Efteråt är Didrik ledig och vi går och äter lunch någonstans. Sen blir det långhelg. Det är gulligt att detta ska bli min sons första valborgsminnen.Mitt bästa valborgsminne är 2001 när alla killar hade luggar som Julian Casablancas & Nick Valensi som hade luggar som Paul McCartney & Brian Jones. Jag, Vippe och Jonna hade bett en alkis köpa ut två sexpack folköl vi skulle dela på. Vi mötte upp dom andra i Spiltan, en öde lekplats på Styrmansgatan. Jag hade nya Miss Sixty-jeans. En kille jag var kär i kanske skulle komma till hemmafesten sen. Jag var så kär att jag kallsvettades på de lektioner han satt bredvid mig, skrev i dagboken att jag skulle dö om jag inte fick föda alla hans barn. Hög på honom och tre folköl sprang vi uppför Storgatan mot festen. Någon hade Strokes-skivan i ryggsäcken. Vi bytte musik direkt när vi kom in. Ut med dålig cd, in med bra. Låg i högar på vardagsrumsgolvet och skreksjöng CANT YOU SEE IM TRYING I DON'T EVEN LIKE IT. Kysste en random på balkongen och en annan bakom en gardin. Min bästa vän Joakim tog min hand och vi gled i strumplästen ut i vardagsrummet för nu spelade vår favorit - YEAH IT HURTS TO SAY BUT I WANT YOU TO STAY SOMEDAY SOMEDAYYYYY Det är märkligt att The Strokes skiva först kom ut tre månader senare. Äsch. Det är fortfarande mitt allra bästa Valborgsminne.
