Hade lite tid för mig själv i lördags morse när jag packade min resväska. Det fanns självklart bara en enda sak att göra: trycka play på Lily Allens nya album West End Girl. Sällan har jag sett ett album bli så intensivt genomhyllat som det här. Det släpptes för ungefär en vecka sedan och handlar om hennes uppbrott med skådespelaren David Harbour.Jag är mycket svag för Lily Allen, lyssnar fortfarande ganska ofta på hennes debutalbum från 2006. Det är både roligt, kul och smart. Hon har en speciell skärpa, antagligen det som tog henne från MySpace-artist till världsstjärna. De senaste tio åren har hon däremot gett ut ganska slät pop utan nerv om du frågar mig. Kommersiell, lite generisk. Och det som är Lily Allens största styrka, texterna, har saknats.Men så, lördag, play: West End Girl.Från första textraden förstår jag att detta inte bara är en spellista utan ett narrativ. Det är en roman i albumform. Det börjar med huset i New York, som hon och David köper. Men Lily Allen får huvudrollen i en pjäs i London, och börjar pendla fram och tillbaka över Atlanten. I slutet av låten kommer ett telefonsamtal där vi bara hör Allens sida av samtalet. Vi förstår att han vill något av henne. Men vad?När man hör hur resten av albumet fortlöper kan man ju gissa.Inget är varsamt paketerat i metaforer. Bara ärligt och alldeles underbart. Som i "Sleepwalking":Why aren't we fucking baby? Yeah that's what you saidBut you let me think it was me in my headAnd nothing to do with them girls in your bedEller i "Tennis" som med nästan obehaglig precision beskriver hur hans humör lägger sig som en hinna över hela familjen:Daddy's home for the first time in weeksGot the dinner on the tableTell the kids it's time to eatAnd I made my baby's favouriteBut he didn't seem to careI just tell myself he's jet laggedAnd I'm glad to have him hereThen you showed me a photo on InstagramIt was how you grabbed your phone backRight out of my handsNär jag når "Pussy Palace" går det inte att INTE tänka på Julia Dufvenius och Christopher Wollters bok Välkommen till vårt äktenskap som också utkom i höst. Det är samma grundmotiv: en man som bedrar, en kvinna som stannar. Men i det ena fallet (Allens) blir det hyllat och i det andra fallet (Dufvenius/Wollter) blir det brutalt sågad. Det slår mig: Välkommen till vårt äktenskap kanske sågas för att människor känner när något inte är helt äkta. Vi har en inre kompass. Vi är i grunden djur. Det finns för många dolda lager i Wollter & Dufvenius bok som vi kan läsa av i deras ögon och mellan raderna. För mycket verklig svärta som aldrig nämns (annat än i storslagna scener som när Dufvenius kastar Wollters kläder ner på Strandvägen). Det är i det lilla och det fula det allraste mörkaste bor. "I hate it here" sjunger Lily Allen i låten "Dallas Major".I senaste Daddy Issues med Julia Lyskova och Julia Frändfors ägnar de ett helt avsnitt åt Lily Allens nya album. Ett väldigt bra avsnitt om gaslighting. Om hur en part i ett förhållande kan vrida sina egna handlingar och förse dem med en annan betydelse, tills den andra parten börjar tvivla på sina instinkter.Att leva tillsammans med någon är också att leva ensam i en mycket liten värld som ingen annan ser. Vad som är en sanning kan hela tiden förflyttas. Det är mycket spöklikt och Lilly Allen beskriver det spöklika med kirurgisk precision, inslaget i melodiös pop.Kanske handlar det i grunden om kvinnohat. När män som inte respekterar kvinnor lever ihop med en kvinna blir det väldigt enkelt för honom att behandla henne hur han vill. Han ser inte personen framför sig som en människa av kött och blod. Hon är en funktion i berättelsen han skapar. Ett verktyg att projicera på och forma.Just det skildrar Lily Allen så obarmhärtigt på West End Girl. Inte bara sveket, utan hela mekaniken i hur sveket går till.Eller som Lily Allen sjunger:It's not me, it's youIt's what you've always done, it's what you'll doForever 'til you die, it's trueIt's not me, it's youAnd there is nothing I could doYou're stuck inside your fruity loop
